Snart så

Tycker jag håller på med papper på jobbet jämt, spelar ingen roll hur ledningssystemet utvecklas så är det alltid ändå fel, eller saknas fast det uppenbarligen finns, enligt de som kommer på inspektion från stadsdelsförvaltningen.

Det som känns mest udda är att vi blir inspekterade och bedömda av våra konkurrenter, det vill säga kommunen, det är folk där som skall göra det hela på uppdrag av socialstyrelsen.

Men så är det, och jag jobbar på som det bara går, räknar inte med att vara klar förens mitt i natten, OM det nu blir klart. Men det gör ingenting, för imorgon åker jag, TJOHOOO!!!

Jag har aldrig behövt ha ledigt så mycket som jag gör just nu. Häromdagen hällde jag upp morgonkaffet i en djup tallrik åt en boende, och jag fattade inte vad som var fel, bara att det såg konstigt ut :-)

Fördelen med att jag inte har någon tid är att jag inte hinner stressa upp mig över flyg och byten och sådant där som jag fasar för, det är ju som bekant en av mina ganska få rädslor och stressmoment, att inte hitta eller inte hinna. Taxin är beställd till 11.30, fast flyget går 14.30 (nu skrattar jag åt mig själv, man kan ju undra vad jag ska göra på Arlanda så många timmar), lite tantvarning på det, men då har jag alltid varit tant.

Räknar med att kommer se ut som ovan när jag kommer hem, och jag längtar tyvärr inte, fast det är ganska vackert. Nu ska jag skriva lite mer viktiga papper, sedan ska lite godis inhandlas åt gossarna. Får se vad jag får med mig, måste ju hålla koll på vikten. Inte min då, utan bagagets.

Hej hopp

Till Caroline och Jocke

Efter vad jag vet så var Astrid Lindgren en mycket klok kvinna. Hon har sagt många bra saker, och då tänker jag på saker rörande barn. Detta lilla citat tycker jag var så bra, för så tror jag att det delvis är.

Jag ser såååå fram mot att få träffa och krama om vår nya lilla medborgare, Lille John. Jag skall med glädje springa runt och vara hans Robin Hood när han är lite större, Caroline kan få var Marion, Jocke kan kanske vara Broder Tuck *S*. Sara får springa runt och ropa "Skatteåterbäringen, tack gode Gud, skatteåterbäringen är här",  och Ann , du kan väl vara Marion, du har ju längst hår, som en prinsessa.

Det får bli som det vill med den saken, nu vill jag bara säga HURRA för att John är här!!

(Vad tokigt hela det här inlägget blir om det plötsligt visar sig att han inte alls skall heta John, utan Gösta)

Mycket som är annorlunda