Lussebullar och en del annat smått och gott

Den här julen faller det sig så för flera av oss att saker inte är som dom brukar. Många nära och kära befinner sig annorstädes, en del har lämnat oss för gott,och en del skall sympatistötta nyseparerade kamrater på julafton, och en del fyller 60 år. Därför är det just den här julen så perfekt att göra på lite annat sätt. Vi skall fira Becke som fyller 60 år, med en hejdundrande middag istället. Maten kommer dock att ha något lite juligt över sig, det kommer vara en massa små rätter serverade i på olika tallrikar, närmare bestämt åtta olika tematallrikar om jag minns rätt.

Igår vid kvart över elva hämtade Sara och minsta pågen mig för färd till den stora matvarubutiken, så inhandlade vi en massa ingredienser till saker man kan göra i förväg och stoppa i frysen. Dessutom skulle barnen fixa lite lussebullar inför adventskaffet. Det bakades och lagades och såsades i massor, allt bara flöt på och när vi satte oss att äta vid sexsnåret var allt klart och köket var rent och fint. Tänk att det är så roligt att laga mat och grejja när allt bara fungerar som man tänkt sig.

Bullarna lev jättegoda och glöggen smakade mums!

Adventsljusstakar

Jag tycker mycket om julen, och alla ljus, både elektriska och levande, som lyser så fint. Men ibland känns det lite övermäktigt. Det brukar som regel vara jag som julpyntar och fixar och grejjar inför julen på arbetet, vilket jag gör för att jag tycker det är kul. Men jag glömmer varje år bort vilken TID det tar. Att se till att det finns adventsljusstakar i ca 30 fönster, och kontrollera att de fungerar, vilket det ungefär är hälften som inte gör, tar nästan en hel dag bara det. Att sedan stryka och hänga gardiner i 10 fönster, då är lixom arbetdagen slut för länge sedan. Men skam den som ger sig, nu lyser det så vackert i alla fönster, eller nåja, nästan alla. Slängde ett par stycken stakar som antagligen begått harikiri under sommaren nedpackade i låda, ska inhandla ett par nya i morgon, om jag hinner.

Morgondagen består i att montera och klä tre, eventuellt fyra, granar. Se till att det finns lite belysning utomhus, plocka fram ungefär 4592 tomtar, stryka och lägga på ca 540 juldukar. Däremellan skall jag visst skriva till kvalitetsansvarig i kommunen och lämna några rapporter, men jag tror hon får vänta, julen är viktigare. En sväng till apoteket röda näsan måste oxå hinnas med, de måste ju ha lite glögg att sippa på när det är första advent, och inget vin har de kvar till fredagskvällen och idoltittandet heller.

Så nu ska jag bara byta lite lakan i sängen, och sedan sova så sött tills klockan ringer imorgon bitti.

Hyacinter

Idag var vi på en promenad runt tempeludden, tänk att vi bor så fint ändå. Det blåste lite och var som en dag när vintern precis håller på att ta slut, med den skillnaden att vi faktiskt befinner oss i slutet av november. Vi tog en sväng förbi Lönnlövet, den lilla blomsterbutiken som flickorna från solbacken öppnade i gamla skomakarbostaden (har jag för mig att det var) ,den lilla röda stugan mitt emot allén in till Riddersvik. Där inhandlade jag årets första vita hyacinter, plus en annan liten knöl som jag inte kommer ihåg vad det var, men vita blommor skulle det i alla fall bli.

Det blev inte som jag hade tänkt mig med de små fjädrarna på lampan, så nu tar jag till reservplan b och sätter dit lite virkad spets istället. Sen skall jag bara till lampaffären vid Sveavägen och köpa lite sladd och nya lampfästen så att jag kan dra om elen, sen är även lampan klar. Jag har ju en förkärlek till rött, så jag vill ha röd sladd, en sådan där i tyg, eller vad det är, så där som gamla sladdar såg ut.

Nu skall jag samla lite krafter för att orka med hela helgen som följer, det är min långhelg när jag jobbar 8.00 till 20.00 lördag och söndag.

Vänninor

Jag hakar på den här lite mer positiva trenden med att utbrista "Vad lyckligt lottad jag är som har väninnor" . Tänk om jag inte hade suttit på den där trappan på vid Mommies den där dagen då Ann inte hade lust att vara i skolan, tänk om vi aldrig hade gått ner till stranden istället, då hade jag kanske inte förunnats att lära känna en massa människor som blivit viktiga i mitt liv. Det är ju inte bara en massa fina barn som har tagit plats i hjärtat, det är ju en även en hel hop med systrar, mammor och mormödrar. För att vara riktigt rättvis är det ju en del karlar också, män och pappor och mor/farföräldrar.

Det finns en bok som jag läste redan när jag var liten, men har läst flera gånger sedan dess som heter Pollyanna. Den här boken kom ut redan 1913 och handlar om en liten flicka som blir föräldralös. Hon bor först med sin fattiga pappa och allt är ganska eländigt. En dag får de en stödleverans från kyrkan, och Pollyanna hoppas på att det finns en docka i lådan. Det gör det naturligtvis inte, utan där ligger ett par kryckor. Pollyanna blir då jätteledsen, men då "uppfinner" hennes pappa en lek, vara glad leken. Det hela går ut på att man skall hitta något att vara glad för i eländiga stunder. I detta fallet blir det att de skall vara glada för att de inte HAR användning för kryckorna.

Det hela är lite naivt, men som jag sagt förut, jag tror på att om jag tänker positiva tankar, eller i alla fall inte grottar ner mig i de negativa, så blir jag en gladare människa.

Så idag skall jag inte tycka att det är tråkigt att vissa väninnor finns så långt bort, utan vara glad över att hon finns där hon finns för då kan jag få prata med henne på skype och skratta en massa. Dessutom skall jag vara glad för att hon finns Långtbortistan för då får jag en möjlighet att åka dit och hälsa på.

Nu skall jag haka på syster C2 och tänka organiskt :-) Jag skall ge mig ut på lite fjäderjakt.

Bristvara

I fredags var jag hos Erika på middag och för inspektion av det nya huset. De hade verkligen fått i ordning och hunnit en massa. Det var ett riktigt trivsamt hus, med ett stort härligt kök, kanske inte det mest välplanerade, men det gissar jag att det kommer att bli när Erika väl sätter tänderna i det.

Jag är väl ingen missunnsam människa i det stora hela, men en del unnar jag mer än andra. Erika är en sådan, tycker hon verkligen är värd en massa lycka och lugn och ro och kärlek. Hon har haft ett par tuffa år med företag och privatliv, men nu verkar det vara rejält på gång att vända. Tror den här flytten var en bra även för barnen. Jag fick en tår i ögat när hon berättade att sonen på utvecklingssamtalet hade berättat för fröken "Jag och pappa brukar spela bordsspel, eller det är min styvpappa". Det är nog viktigare än vad man kan tro att kunna få säga att man har en pappa, eller det har han ju ändå, vilket han vet, men en pappa som man kan spela bordsspel med precis som alla anda.

Utöver denna fredagsmiddag känns det som att jag inte har gjort något alls i stort sett. Nu är i alla fall kökssoffan målad, och en del kuddar skapade. Rensade i linneförrådet och insåg att en hel del där passade till kuddfodral. Men sen har jag inte gjort någonting alls, överhuvudtaget. Sovit läääänge på morgonen har jag i och för sig gjort. Jag har ingen som helst energi, det är en riktig bristvara i mitt liv för ögonblicket. Skall göra ett sista tappert ryck och rensa lite bland en del foton/papper/skit.

Jahaja

JA inte har jag gjort något som kan skrivas om direkt. Det lilla nattduksbordet ovanför som en gång tillhörde min mamma när hon var en liten flicka har fått sig en omgång. Nu börjar det nästan bli fånigt med allt det här målandet, men bara lite till så är jag nog klar. Kom på att det var bra att jag inte gjort väggarna än, för då kan jag provhänga bäst jag vill, och sedan behöver ja endast göra hål där det syns.

För övrigt var jag i Åkermyntan och köpte färg igen, trots att jag sagt att jag inte skulle, för sämre service än där kan man knappast få i en färgbutik, om inte.... Ylva är där förstås :-) Vilket hon var, och då får man i alla fall den service man behöver. De borde fundera på att lära tjejen som står där (inte Ylva då) att säga hej till kunderna, och kanske, men bara kanske, kosta på sig ett leende. Om hon dessutom följde med när någon frågar var t ex penslarna finns istället för att lite tafatt peka och säga "De finns därborta" vända sig om och fortsätta dricka sitt kaffe så kanske de skulle sälja något mer också.

Så här ser i alla fall bordet ut nu, och mamma var född 1940, därför fick det bli det årtalet på lådan. Och jag vet att det upplevs som en svordom av vissa, men ser ni vilket hemskt golv! Får se vad jag kan göra åt den saken, förutom att lägga på min nytvättade matta.

Glädje smittar

Nu är jag klar med det lilla bordet, får hoppas att Google översatt rätt nu, man vet ju aldrig, kanske jag skrivit "Du är en skit" eller något istället för det jag ville skriva. Man kan tycka att det är lite klicheaktigt och fånigt att skriva "Glädje smittar" men det SKA vara något fånigt och käckt, eller så där som "Endast de tama fåglarna har en längtan, de vilda flyger". Ni vet sådant där som man skulle skriva i kamraternas Min poesibok. Annars har jag ett favoritcitat av Karl Gustaf Lindstedt, han lär ha sagt "Att skriva brev till sin älskade är som att rita en ostsmörgås när man är hungrig" :-)

För övrigt passar citatet mig, eftersom jag tror att meningen med livet är ganska enkel, att göra andra människor glada. Tror inte man behöver ha en djupare livsfilosofi än så att leva efter. Det kan låta lätt, men det är inte alltid så lätt att leva efter. Nu menar inte jag att jag aldrig bråkar, eller säger lite obehagliga sanningar till nån. Men jag tror på att efter jag har gjort det, bråkat eller sagt obehagliga sanningar eller något sådant, så ingår det i jobbet att se till att den andra blir glad igen, så gott det går.

Ibland kan det räcka med att man efter ett bråk, när man sansat sig lite och fått lite distans, säger till den andra "Jag ber om ursäkt för hur jag sa det där (skrek, fel ordval eller så) men jag står fortfarande för innehållet i det jag sa". Då är min erfarenhet att man ofta kan få till en bra dialog och faktiskt lite kreativt komma fram till något, och att man efter det faktiskt kan ha en ganska bra känsla i kroppen.

För jag tror att det många gånger är hur någon säger en sak som sårar, inte alltid vad de säger. Ofta vet jag att den som är arg på mig har någon poäng, men jag ser svart om den samtidigt t ex skriker att jag är dum i huvudet, eller en jävla imbecill idiot eller något sådant och kanske dessutom pekar med hela handen. Så nog med filosofiska tankar, nu skall jag iväg ner till apoteket Röda Näsan.

inspektion och bord

Nu känns det som jag jobbat dygnet runt en tid, vilket jag nästan har också, belöningen är att när länsstyrelsen var och gjorde sin inspektion i tisdag sa dom att det var det bästa ledningssystem de hade sett "klappar mig lite axeln". Det är alltid kul att få lite beröm när man har slitit med någonting. Naturligtvis fattades det något också, men det var jag beredd på, det hade kommit en ny liten förordning från socialstyrelsen som jag hade missat SOSFS 2008:1, fint namn va! Men det tar jag tag i nästa vecka, för nu är jag LEDIG!

Chefen meddelade i tisdags att hon hade tagit bort mig resten av veckan/helgen, och att vi skulle ses på måndag igen. Det var faktiskt väldigt skönt ska jag säga, jag är ganska trött.

Så nu fick jag chansen att pyssla lite istället. Bordet ovan skall genomgå en transformation, till det bättre hoppas jag. Jag har ju för tillfället snöat in på det här med vitt, och lite chabby chickaktiga. I detta ingår ofta att skriva några väl valda ord på latin, på väggar, tavlor och så då förstås på möbler. Men när jag gick in på Google translate så hade de inte latin som valbart språk, och då kom jag på att det är mycket roligare att översätta till något annat språk, så det fick naturligtvis bli swahili.

Så idag skall jag fixa lite spackel. jag rev ner lite tapet för jag skall måla väggarna, och det behöver spacklas, massor, mer än jag hade tänkt. Sen behöver jag lite mer färg så jag kan måla soffan också. Men jag tar en sak i taget. Det är så skönt att vara ledig så här många dagar, det känns som om jag kan hinna en massa saker som jag vill hinna.

En liten fönsterljusstake

Nu har jag målat lite grann, ibland ser det jag skall skapa mycket bättre ut i mitt huvud än nr det väl materialiseras i verkligheten. Men jag är nog ändock ganska nöjd. Fönsterramen såg ut som ovan innan jag startade upp det hela, fast här hade jag redan avlägsnat speglarna som bott i denna ram tills nu. Och nu ser den ut som nedan. Glömde bara att köpa lite svarta skruvar, så de kommer så småningom. Men jag vet inte, det känns som om det saknas något, ska klura lite på det.

Till alla som har varit

Idag har det varit riktigt härligt väder. Jag och en kvinna som bor hos oss tog oss en långpromenad runt i hässelby. Eftersom det är allhelgonahelg tog vi oss till kyrkogården där vi tände lite ljus, hon tände i minneslunden för sin mamma som ligger begravd i ett annat land och jag tände för mamma och pappa. Det lyser nu även ett extra ljus på Albertos, Lars L :s och morfar Gunnars grav. Ibland när jag går där på kyrkogården känns det som jag känner till folk i var och varannan grav, jag skulle kunna tänt ljus för åtminstone sex personer till. Är det ett tecken på att man levt ganska länge ändå? att man känner ett flertal människor som inte finns med här hos oss längre, i alla fall inte i fysisk form.

Om man skulle tro att det Dan Brown skriver är sanningar så är det i alla fall så att om kroppen i dödsögonblicket ligger i ett hermetiskt tillslutet rum, så händer det någonting då en person dör, för en liten del, knappt mätbart, lämnar kroppen så att vi blir ett uns lättare (hur mycket ett uns nu är? det vet inte jag). Så om det är på det viset, då kanske det även är så att det vi kallar själen finns någonstans kvar här i jordelivet, i en eller annan form. Ibland kan i alla jag tycka det känns skönt att tänka att så är det, fast jag nog får säga att jag hör till agnostikerna vad det gäller det området.

Nu skall jag ta och måla ett gammalt fönster, och skapa om det till något annat.

Lampskärm

När jag har surfat runt på nätet efter inspiration och tips på ideér till Saras matsal i New England/New Port/Lantstil/Chabby chick (tycker mycket är lika i dessa stilar, eller i alla fall passar de ofta ihop) så har jag själv blivit inspirerad att göra något åt mitt eget matrum. Bland annat vill jag klä om lampskärmen som är på bilden ( japp, jag gör faktiskt lampskärmar C *S*).

Den här lampfoten hade vi på restaurangen jag jobbade på, och när de skulle stänga fick jag ta över den. Jag är väl ingen människa som har en massa gamla saker i mitt hem, men jag gillar den här lampfoten. Skärmen sydde jag i ett gammalt sidentyg jag hade liggande, och jag tycker nog att det är ganska fint, men nu vill jag ha en vit lampskärm. Har inte bestämt mig vilket tyg jag vill använda, funderar på att ta en av de gamla damastdukarna jag har liggande, använder sällan sådana dukar i alla fall. Förr hade man ju de små damastdukarna på kaffebordet, men vi har inte kaffebord på det sättet längre. För övrigt är jag ingen dukmänniska överhuvudtaget. Eller så vill jag ha ett linnetyg.

Jag har lärt mig att det bästa sättet för mig att göra om och iordning hemma är att se till att allt är inhandlat INNAN jag startar, annars kommer jag ofta bara halvvägs. Så idag skall jag ut på inköpsrunda, får se om jag hinner göra något också.

Jag har gjort en fin handlingslista med olika färgtyper, redskap, tyger, innerkuddar, och "piff" (som de säger i ett visst inredningsprogram). Skulle behöva lite ramar också, men jag har inte bestämt mig för vilken typ jag vill ha. Dessutom skulle jag behöva ha ett litet skrivbord i gammal stil som jag vill göra om lite. Men det kommer jag inte hitta idag, men det brukar droppa in sådana på Metropol , så jag får väl helt enkelt vänta med det och ta tag i det andra tillsvidare.

Murare

Just nu har jag tre böcker på gång, det blir så ibland när en är av en lite mer seriös natur, och en inte fängslar av någon anledning. Den seriösa är Helena Henchens "Hon älskade" som är riktigt bra, handlar om hennes farmor Signe Thiel (1885-1969) och hennes händelserika liv. Den som inte fängslar är Helene Turstens "Det lömska nätet" och den kommer bli bra, det vet jag, har läst hennes böcker förr. Men så när jag stod på ICA i lördags då låg Dan Browns senaste "Den förlorade symbolen" där, och då åkte den med ner i korgen.

Jag tror inte att det är en slump att det börjat dyka upp artiklar om frimurare i tidningarna nu, vilket det i och för sig gör med jämna mellanrum, men de spelar en väldigt central roll i Dan Browns bok. Det är lite spännande (eller knasigt, välj själv) att tänka på att det i våra dagar finns ett inte hemligt sällskap, för det är de inte, men det är ett sällskap med en massa hemligheter och konstiga ritualer. Namnet kommer sig av att det från början var folk från murarskrået som ingick i sällskapet, men det ändrade sig nån gång på 1600-talet. Det är alltså ett gammalt sällskap vi talar om här, och man kan ju undra hur mycket som hänger kvar från denna tid, då jag tror att det var mer accepterat med konstiga ritualer på den tiden. Nu för tiden finns det även en motsvarighet för kvinnor (såklart), får väl gå med där och wallraffa lite som Jan G visst har gjort hos KGB :-)

Nu skall jag iväg till jobbet!

Tillbaka till framtiden

Idag har jag varit ledig, vaknade i alla fall i ottan, kan bero på att jag sov då klockan var 21.30 igår. Förmiddagen gick åt till en del ärenden, bland annat att lämna in cykeln på reparation, och Cykelmannen trodde oxå att det var bakaxeln som gått av.

Sen kom Tessan och hämta mig, och vi hade insiktsfulla diskussioner om äldreomsorg, och avsaknaden av servicehus för de äldre som vill ha sådant, bland annat Tessans pappa. Nåja, hon ringde i alla fall en del samtal till diverse läkare och bad om intyg och liknande, sådant där som behövs för att ens starta igång processen.

Kvällen bjöd sedan på filmtajm och nybakad morotskaka, kan säga att båda föll mig i smaken. Tillbaka till framtiden är faktiskt en sådan där bra familjerulle, en film som flera kan ha behållning av. Ludde fick boxen av mig nu, den skulle egentligen hamnat under granen, men eftersom dom, lixom alla andra, skall vara i Thailand från lucia tills efter jul så fick han den nu.

Så även Kronér

Jupp, det är så, Mariette är lika alla människor på jorden *S*.

Storasyster har oxå rätt

Ja, vi kan väl alla se att även storasyster har rätt, visst är Mariette lik Siggan (jag kallar henne så för då slipper jag googla på namnet) eller tvärtom. Hon kanske har ett sådant där ansikte som kan vara lik nästan vem som helst, jag skall jag göra ytterligare ett pröv med någon otippad person och se om även de är lika.

Idag har jag skrivit viktiga siffror till länsstyrelsen. Tänk att man kan fippla med siffror så mycket att man kan få två olika svar, och båda är helt rätt beroende på hur variablerna definieras, så med lite tur förstår de inget av mina siffror, och vi får till svar att allt är så bra så. Nu brukar det inte gå till på det viset, de letar ihärdigt för att ha något att anmärka på, ibland är det väldigt krystade anmärkningar. Men de vill väl inte att privata alternativ skall se för bra ut i statistiken.

Cykeln är nu hemma i lägenheten igen, och skall lämnas in för lagning. Och jag vet inte var felet är Magnus, det är därför Herr Reparatör skall få kolla på den, bakhjulet sitter som löst, men skruvarna som håller det är inte lösa. Tror det är nått vajsing på kardanaxeln *S*.

Avnjöt en middag på Grantoppsgränd med trevligt sällskap. Problemet är att alla har så mycket att säga att vi nästan får inrätta turordning, men det är bra roligt att höra vad de små kamraterna har funderat ut. Fick skjuts hem av en snäll Hans, som var lite upprörd för han trodde det va en Champinjons League match ikväll, men så ar visst inte fallet. Nu är det kallt, grått och väldigt, väldigt trist.

Filtajm

What a man, what a man, what a man

What a mighty good man
What a man, what a man, what a man
What a mighty good man

Ja, så då har jag nu sett X-men Origin. Jag gillar ju sådana här lite sci-fi aktiga filmer. Det är som sagor som berättas, fast för lite mer vuxna. Kvällens bästa kommentar stod Thor för, det var när Wolverine stod öga mot öga mot en elak fiende, och man riktigt såg hur mycket han ville skada, eller allra helst döda, Wolverine. Då säger Thor - Han har nog inte haft en sån bra dag :-)

Så vad ska man hitta på för nått trivsamt och roligt idag då? Kanske tvätta fönster och byta gardiner? eller det var kanske inte så roligt, inte att diska eller dammsuga heller. Ja men då struntar jag i det då, det måste ju vara bra mycket roligare att ringa en kamrat och kolla om hon är sugen på lite fika, om hon inte jobbar förstås. Ja så får det nog bli. Det är ju bara det här jobbiga med att jag inte har nån cykel, livet är så mycket lättare med en cykel, jag tar mig till kamrater på 10 min, istället för en halvtimme som det tar att gå, suck.

Men nu ska vi tänka positivt! Vilken tur att cykeln är trasig, då får jag ju en chans att vara ute lite längre, för idag är det faktiskt en riktigt fin dag, en sådan där fin höstdag, när luften är hög och klar, och det känns lätt att andas. Just så, så ska jag tänka istället.

Jo, kanske lite lik

Sara påpekade att Mariette påminde henne om Jack Sparrow, och det har hon kanske rätt i. För att trycka på likheterna tog jag mig friheten att sätta hårbeklädnad i den damens ansikte, jag hoppas hon inte tar illa upp. Hon skulle väl haft ett pannband oxå förstås, men det får vara. Nog finns det en viss likhet i alla fall. Nästa experiment blir att jämföra henne med Sigorneya Weawer (som ni ser googlade jag inte på namnet :-) ) som den andra systern sa hon var lik.

I torsdags var jag på Serveramässan i kista och provsmakade en mängd med olika saker, både sötsaker och matsaker. Förutom själva smakningen bjöd mässan på ett roligt föredrag av Anders Lundin "Att våga fast man inte törs". Det var både underhållande och gav lite tankeställare. Jag tycker att han är som bäst när han får göra sina egna texter, det blir inte lika -Hej och hå vad jag är käck, som när andra skriver åt honom. Jag tycker han har en fantastisk radioröst, hans sommmarpratarprogram var ett av sommarens bästa.

Nu är det dags för boktipset -Nininananininanananininanana (lät som en kulspruta istället för boktipsetsången). Maskarna på Carmine Street var en riktigt bra bok, Nesser kan verkligen konsten att berätta en historia. Den har en del vändingar och tvistar som gör att inte allt är förutsägbart, det hände att jag tänkte "Aha, det är så de kommer att lösa det" men det var aldrig så de kom att lösa någonting. Så om den boken kan jag bara säga -Läs den!

Nu läses den omtalade "Hypnotisören" av Kepler, vars synonym kom att avslöjas mycket tidigare än vad författarna hade tänkt sig. Vi får se om den är så bra som det sägs, och om den är värd den braiga kritik den har fått.

Frisören

I tisdags var jag hos frisören, försökte då ta några bilder i smyg på klädbutiken i åkermyntan, med sämre resultat. Något annat som är sämre är att Zebrasalongen är såld, och Jenny skall öppna en ny salong. I segeltorp. Det känns inte direkt nästgårds, så nu måste det letas en ny frisör. Men jag är inte ensam i min jakt, eftersom Nina, den andra braiga frisören, har flyttat utrikes, så letar även väninnor en ny frissa.

Jag får ju som sagt göra väldigt varierande saker på min arbetsplats, så gårdagen bjöd på spackling och målning. Det blev riktigt bra och jag kände mig nöjd. Det skall flytta in en ny dam i ett rum, och det rummet behövde fräschas upp.

För övrigt fick min springare ont i bakhasen när jag hastade iväg till jobbet i går, så nu är det så katastrofalt att jag inte har nån hoj, måste lämna in den rosa springaren till cykelveterinären. Skall ringa T och kolla om hon är ledig imorgon så hon kan skjutsa hem cykeln till mig i sin stora bil.

Mörkermannen är nu utläst, den var stundtals riktigt bra, dock kan jag tycka att historien ibland nästan kändes lite krystad tillkrånglad. Men antar att det är för att man inte skall gissa sig till slutet redan i början av historien. Nu läses Håkan Nessers "Maskarna på Carmine Street" och den tycker jag än så länge är mycket underhållande. Han har ett språk och ett flyt i sina historier som är avkopplande att läsa. Återkommer då den är slut och meddelar domen.

Gremlins och konferens

I söndags var jag som bekant barnvakt, och det hela avlöpte väl. Vi tittade på Gremlins och den var riktigt rolig, kanske inte så bra som jag mindes det, men så brukar det vara. Pappan i barnvaktarfamiljen är lite som pappan i Gremlins, det skall vara teknikprylar till det mesta och enklaste i hushållet. Det är inte bara att slå på en strömbrytare så tänds lampan, neheejdå, det finns specilla huvudenheter man använder för att få på ljuset, och att jag då inte ens kunde få på tv:n, eller närmare bestämt dvd:n är väl ingen överraskning. Så det blev att vi kikade inne i ett av barnens rum, för att få på en film på playstation, det klarar till och med jag av.

På måndagmorgonen gick det oväntat lätt att komma upp när klockan ringde kl 05.00. Det var en bra konferensdag, vi kikade bland annat på en film av och med unga anhöriga till människor med demenssjukdomar. Det måste vara fruktansvärt att vara 14 år när ens mamma får en demensdiagnos, och att då redan ha mist sin pappa tidigare i livet måste vara outhärdligt. En del människor drabbas klart hårdare än andra.

Jag shoppade en del flaskor, det börjar bli lite tomt i barskåpet, som det brukar efter en sommar.
Passade då på att fylla på lite. Jag hade kunnat handla en massa mer, det är i alla fall lite billigare än i land. Om man dessutom druckit några goda moijito innan, så är det som om man tror man kan handla allt.

Pryttlar, saker och skräp

Igår gjordes inte många knop, det var skönt. Läste en del i Mörkermannen och tittade på lite saker på lite olika kanaler. Idag har jag plockat och rensat i en del skåp (men även saker som bara låg framme). Det är otroligt vad mycket saker jag har som jag inte behöver. Det var inte länge sedan Tessan hjälpte mig att fylla deras kombi med mitt skräp och körde mig till Lövsta återvinningsstation. Nu har jag då återigen två säckar med skräp , hitintills, det kan komma att bli mer.

När jag städar brukar jag låna en ljudbok från biblioteket. Det är så smidigt, jag loggar in med mitt bibliotekskort, coh sen har jag fri tillgång till en hel mängd med ljudböcker. Idag städas det till Lars Bill Lundholm "Gamla Stan-morden", den är riktigt bra. Har läst några tidigare av honom. Hans poliskaraktär heter Axel Hake, och mordgåtorna utspelar sig i Stockholm med omnejd, vilket är roligt, när man vet var de är och hur det ser ut där.

Nu skall jag ta och hänga in de där rena kläderna som legat på soffan så länge att de kanske inte är rena längre, mest dammiga. Men de får åka in i garderoben i alla fall. Sen skall jag cykla över till konsertmänniskorna och ta över ansvaret för en kväll för barnen deras. Jag har fått lov av mamman i familjen att vi skall få se på Gremlins, det skall bli riktigt kul. Vad som är mindre kul är att jag skall upp i ottan för vi skall på konferans på ålandsbåten i morgon bitti. Det är bara upp och hoppa vid femsnåret, HÄRLIGT!

Editerade bilder

Ja, med lite editering kan ju vem som helst se smal ut, beviset på det återfinns ovan. Det är alltså INTE simningen som gett ett så fantastiskt resultat, utan det är photoshop. Men kan Ralph Lauren göra så med modellen Filippa Hamilton så kan väl jag. Min midja blev visserligen inte smalare än mitt huvud, men det kanske beror på grundförutsättningarna.

I torsdags var jag faktiskt bara på jobbet i nio timmar, det är bra ovanligt för att vara mig, det brukar ganska ofta vara "jag ska bara...." innan jag kommer därifrån. Gjorde i alla fall i ordning en Kotlett Marrakesch (en variant på Anns Kassler Marrakesch) och en Kreolskans gryta till befolkningen innan jag tog helg, måste ju se till att dom har något att äta, eftersom jag ibland verkar tro att det är bara jag som kan göra en del saker. Det är naturligtvis inte sant, men det är mitt problem och inte något fel på kollegorna, för de kan och det vet jag egentligen.

Fredagen började i Åkeshovs simhall, vi vinkade till Caroline som åkte därifrån när vi anlände. Eller Sara vinkade, jag såg henne inte ens. Jag hade så lite lust att simma att jag bestämde mig för att meditationssimma istället för konditionssimma. Det var ett bra beslut, och mycket skönt. Sara varvade mig ett par gånger, men jag räknade inte ens längderna, jag simmade på tills Sara var klar och då var jag oxå klar. Känns inte så viktigt om det blir 54 längder eller 60, huvudsaken är att det görs. Jag gled istället runt och funderade på livets väsentligheter, vet inte om jag kom fram till något sensationellt, men det var en bra start på dagen.

Sen skulle jag hem och städa, men jag skulle bara läsa lite först, och somnade så skönt i sängen. Det var länge sedan jag sov så där mitt på dagen, antagligen behövligt, och otroligt skönt. Nu är det Unni Lindells bok Mörkermannen som ligger på nattduksbordet, ska ta ett par kapitel strax.

På kvällen var det middag i det Rebermarkska residenset (ja, det är väl Norgrens oxå :-) ) Det bjöds på en barskåpsgenomgång av diverse kufiska flaskor innehållandes alkohol. Vi gjorde i alla fall några goda B52or till kaffet. Jag var så glad att jag hade förbokat taxi till klockan 01.00 för annars är det lätt att bli sittande när man har trevligt, och så är klockan plötsligt 03.00. Men det sägs ju att man ska gå när det är som roligast, det ligger något i det i alla fall.

Tror att samtliga middagsgäster var nöjda med kvällen. Trodde det skulle bli lite stifft mellan barnen, men de såg vi inte röken av på hela kvällen, de lekte och hade så kul tillsammans. Så sammanfattningsvis var det en bra ledig fredag!

Hipp hipp HURRA

Igår var jag på kalas hos kamrat Hans, han blev hela 41 år. Det var så trevligt och gott. Vi fick en jättegod potatissoppa med goda korvslantar, hembakt bröd, goda ostar, gott vin. Till kaffet fanns budapestrulle, nybakta kanelbullar (av de åt jag, lämnade det andra) och godisbitar. De andra smakade av födelsedagswhiskeyn, men jag hoppade, inte för att jag inte tycker om, utan för att jag inte hade smak för det just då. För övrigt övergav jag papper och matlagning till förmån för symaskinen på jobbet. Det blev lite gardiner och en hel massa kläder lagade.

.

Imorse bar det av till simhallen, idag var jag hare. Jag simmar inte lika fort som Sara så det gick lite långsammare idag, 60 längder på 43 min. När Sara drar brukar vi ligga på 40 min eller strax under, men strunt samma, vi gjorde det i alla fall. Sen Storhandlades det lite, tror notan hamnade på typ 900 :-, ganska bra det med.

.

Har sedan varit på jobbet och fjantat runt, eller inte riktigt. Det är så här när det är dagtid och alla är här, då frågas det ganska mycket "Nenne, kan du...." och jag kan ju som bekant inte säga nej, så då går tiden till en massa som är bra att det blir gjort, men det är inte det JAG måste få gjort. Så nu blir jag här till senare och skriver och räknar en del.

.

För övrigt är jag mest bara trött.

.

Over and out

Höstblues

Men så här vet jag inte om man får göra, med upphovsträtt och sådant, men det här var så bra skrivet, det är PRECIS så det är!

"Höstbluesen har slagit till, med känslan av att allt är skit. När höstbluesen slår till känner man sig orkeslös, oinspirerad och dålig på allt man företar sig. Höstbluesen är inget tillstånd man vill vara i permanent. Höstbluesen är botten. Då menar jag inte botten som i att man inte kan komma lägre, inte alls. Man kan komma mycket lägre. Jag menar bara att ingenting är särskilt kul och att man känner sig dålig, inte mer med det. I förhållande till självmordshumör är höstbluesen närmast ett glädjetillstånd. Man känner att man är dålig men att det är långt kvar till botten och att man därför borde vara glad. Glad för att man bara är lite ledsen över sin dålighet."

Hämtat från Korvasbloggen, och det är en Daniel som skrivit det http://blogg.aftonbladet.se/26997

Mat

Idag har det lagats mat i mängder. Startade dagen med att hjälpa en drös med människor att komma upp och i ordning, sen vid ettsnåret tog matorgien vid. Jag gjorde följande:

• Skalade en mängd kräftor
• Kokade fond
• Gjorde fisksoppa
• Vispade ihop en aioli
• Tillverkade ett par kräft/räkpajer
• Gjorde en köttförsfrestelse i form
• Marinerade lite laxar
• Stekte en hel massa svamp
• Gjorde en shiitakesås
• Putsade lite fläskfileér
• Diskade en MASSA

Ja, ungefär så var min dag. Sen cyklade jag hem och kikade på hollywoodfruar, där dagens bästa citat måste vara:

"Åderbråck är något fult som kroppen inte behöver"

Mot allt vad jag vill, och allt som känns okej, så är jag fängslad/fascinerad av denna serie.

För övrigt tror jag att jag var lite ilsk idag, fick lite hintar om det, men som alla vet, det man låter sin ilska gå ut över är egentligen inte det man är arg på. Tror jag är mest arg på mig själv som inte kan säga "Nej, jag kan faktiskt inte göra det, för jag skall bara vara hemma och ha det bra". Skall bli lite bättre på att inse när det inte fungerar att göra saker, hur roligt jag än tycker det är.

Kräftkalas

Ikväll har vi varit på middag på Fånöö slott hos chefen. Det är alltid lika trevligt, men hon har så mycket mat, man skulle kunna föda en mindre vatikanstat på det som bjuds. Det var alltså kräftskiva, men först var det snittar, ca 4744 stycken, och champagne i salongen. Rock Olgas släkting underhöll tillsammans med kamrater, och hon såg ut som rock Olga oxå.

Sen var det förätt, en matig svampsallad, prosciutto ( och nu vill stavningskontrollen att jag skall skriva prostitution, men det tänker jag inte) och en gigantbit västerbottenpaj. Nu var man lixom redan mätt, och nu skulle de svenska signalkräftorna avnjutas, tillsammans med vitlöksbröd, och ungefär 10 sorters ostar och kex, sedan var det underhållning av en liten bög *S* han lät som Christer Lindarw, fast han var betydligt äldre, men riktigt charmig. Och då serverades pannacotta och calvados, sedan var det kaffe med avec och daimtårta i biblioteket. En hel drös med skålar fyllda med godis fanns oxå att tillgå för den som var rädd att svälta.

Visste ni att man känner igen en signalkräfta på att den har en vit fläck på framklon, det visste inte jag. Men nu har vi ungefär 6-7 kg färska kräftor kvar hos chefen, men jag skall koka en del kräftsoppa på måndag har jag lovat. Det blir fina fisken det!

Pärmar tavlor och lite semestertankar

Dessa papper är som en följetong, precis som en annan människas golv. Trots att jag startade vid 8.30 igår och höll på till 22.30 är jag inte färdig än. Det är ett sådant virrvarr av tider och semesterdagar i total oordning. Dessutom tillkommer problem som till exempel att tidigare ansvarig har räknat ihop timmarna, istället för dagarna, en person har haft semester, och då har den ibland "betalt" med 1 1/2 dag. Nu är det så att enligt semesterlagen kan en arbetsgivare aldrig dra en halv dag, semester är alltid hela dagar, om man nu inte räknat kvotsemester, vilket är en helt annan historia (nu skall det tilläggas att hon gjort det ibland oxå, bara för att komplicera det hela lite).

Så vad gör man i detta fallet, sätter vi att personen tagit 1 dag, och skänker 1 dag plus en halv dags semesterersättning, eller skall vi lägga till en halv dag, och ge personen en halv dags semesterersättning till? Eftersom en del har varit lediga två dagar flera gånger, och då betalt 1 1/2 dag varje gång, skall vi plötsligt plocka bort ett par dagar till från semestern som personen tror hon har. Och hur blir stämningen då?

Ja, usch, det är inte så roligt, och ni vet hur det är, vem blir man arg på, jo den som levererar beskedet, i detta fall jag.

Nu skall jag ner till byn och handla lite,något gott vin att ge till chefen som jag skall på kräftskiva hos ikväll. Och så skall jag in en sväng på klädbutiken och se om de har nått fint till en Hans som fyller år på tisdag.

Jag har lagt ett litet bud på en tavla, jag gillar hennes , May K Leons, bilder. Lite naivistiska frodiga figurer, kanske inte så snygga, rent estetiskt, men jag tycker de är roliga, blir lite glad när jag kikar på dom. Hoppas nu att jag får den oxå.

Lunchkonsert

Idag var vi då på Operan och lyssnade på en mezzosopran vid namn Ingrid Tobiasson (nu ville stavningskontrollen att jag skulle skriva tobisgrissla istället , haha) . Det var faktiskt en ganska trivsam tillställning. Klockan 12.00 slås portarna upp och man blir välkomnad ner till Oscar II café. Där serveras en sallad med bröd och dryck, och sedan 12.30 börjar musiken och håller på fram till 13.15. Efter det kan man dricka en kopp kaffe, och allt detta för 180 riksdaler, det tycker jag är prisvärt, kan rekommenderas.

Föreställningen avlöpte utan några större incidenter, kvinnan som var med mig gråter floder då hon lyssnar på opera, och det är väl okej och accepterat. Det var bara det att hon började gråta redan när hon såg pianot, och hon gråter inte så tyst. Men folk får väl titta om de vill, och hon får väl för jösse namn gråta om hon vill.

På väg till operan kom plötsligt vaktparaden glidande, det var ganska häftigt, länge sedan jag såg, hon grät förresten då oxå. Det gick inte så bra att ta en bild, för när jag kikade in kameran för att ta kort, då gled mitt sällskap iväg, det fungerar inte att säga vänta till de här människorna, de kan lika gärna gå i alla fall. Det gör i och för sig inget, men de kan inte se konsekvensen av handlingar. Detta innebär bland annat att de sällan flyttar sig för bilar, och det kan ju bli ganska farligt, speciellt inne i staden.

En kvinna berättade att det var just i trafiken hon förstod att det var något som inte stämde med hennes man, han hade plötsligt börjat köra mot rött med motiveringen "Det var inga poliser där i alla fall som såg". Att han sen utsatte både sig själv och andra för fara var inget han reflekterade över. Jag skall inte tala om hur gammal han var, för då deppar vi ihop och undrar om man ska oroa sig för sånt oxå, när folk i vår omgivning kör som tokar (fast det är det väl ingen som gör ;-) )

På jobbet var det några japaner som var på studiebesök, och vi fick en bok om origami och papper till oxå, så nu skall jag försöka mig på att vika, kanske visar jag några alster här så småningom.

Kurstillfälle tre

Tänk att jag avskyr att få sådana här kedjebrev, speciellt den typen som börjar med att just jag har fått det för att jag är så speciell, och som bevis på att jag tycker den som skickat det till mig är lika speciell skall jag se till att den personen får ett tillbaka. Dessutom skall jag skicka det till 482 av mina närmaste vänner, jag har för i helvete inte 482 nära vänner.

Dessutom är mina vänner allt som oftast varandras vänner, vilket skulle resultera i att vi höll på att skicka den här äckelposten fram och tillbaks till varandra. Och som på kronan på verkat skall jag dessutom ha lite dåligt samvete och känna mig som en skurk för att jag inte skickar den fina vänskapsförklaringen tillbaks till avsändaren, vilket då kan tolkas som att jag inte alls gillar den personen. Nej fram för bojkott av kedjebrev, vi är väl ändå inte fjorton längre, även om vissa av oss kanske önskar det.

Idag var det kurstillfälle tre, vi pratade bland annat om det här med existentiella frågor och tankar de människor vi jobbar med har. Till exempel vad säger man när en kvinna säger - Tänk den dagen jag måste ha blöjja, med lite skräck i rösten. Jag kan inte svara- Det behöver du inte oroa dig för, så kanske det inte blir. För så blir det för alla som har den här sjukdomen, det enda jag kan säga utan att låta hurtfrisk är - Usch, jag förstår att det måste kännas jättejobbigt, tänker du mycket på det?

Eller när en man sa till mig då jag kom in till honom och sa godmorgon - Jag ska dö snart. Inte heller då kan jag säga - Neheej då, det skall du inte alls, för det är just det han ska. Jag svarade istället -Känns det så?

Som tur är kommer dessa frågor inte så ofta, oftast har vi ganska trevligt, och mysigt, och framförallt roligt. Imorgon skall jag till exempel gå på en lunchkonsert på operan med alla fina östermalmsdamer. Det är alltid lika spännande att vistas ute bland folk med de personer som bor hos oss, man vet aldrig hur det skall gå. Kanske börjar de peta näsan vid lunchbordet, eller fisa lite ogenerat, men jaja, värre saker kan ju hända.

Idag är jag mest arg arg arg. Har jobbat hela helgen, från fredag klockan 12.00 till typ ungefär cirka nu. Fast jag var dock hemma och sov på nätterna, en stund. Det är ganska skönt med de här långhelgerna, för det gör att jag har kortveckor ibland, men just måndagen efter är riktigt pestig.

På lördagen kom en leverans av ett stycket Frida till mig vid fyrarycket, föräldrarna skulle på kalas, och herregud jag kan väl barnvakta lite samtidigt som jag jobbar, dessutom är hon så himla rar och rolig så jag umgås gärna med henne. Efter jobbet for vi hem medels taxi och hämtade upp storasyster Sara på vägen som var hos en kamrat Ida. Väl hemma sjönk vi ner i soffan med glass och en Scooby film.

Vid halvtvå (kanske, gissar bara) kom föräldraskapet hemrullande, med ett stycke morbror i släptåg som visst skulle sova där, vilket morbrodern trodde var bestämt, men någon hade glömt att informera Tess och Hans. Så det babblades en del och jag somnade väl efter tag. Men det bidrog nog till helgjobbigheten, en natts dålig sömn.

Sen är det följetongen papprena på jobbet, det tar aldrig slut, och jag hinner inte göra det jag vill. Dessutom tror en del element på arbetet att jag skall hinna en massa även sådana dagar som jag jobbar i gruppen och faktiskt skall vara med och ta hand om våra boende. Så med förvåning i rösten frågas det "Har du inte gjort schemat klart?" Det är då jag har lust att skrika.
- Neeeeej, för i helvete, när faaen skulle jag ha gjort det?

Men jag har ju slutat skrika, det gjorde jag när jag va typ 25 och insåg att det inte var trevligt för omgivningen med nån som gapade hejdlöst i tid och otid, dessutom blev jag ju så trött. Så jag började med att räkna eller gå undan när jag helst ville explodera, och det fungerade!

Nu skall jag ta en grogg (roligt ord :-) ) och sätta/lägga mig i soffan och läsa.

Heminredning och pryttlar i Åkermyntan

Idag var jag förbi åkermyntan innan jobbet för att inhandla ett par Blueberrybakelser till mig och en dam som bor där jag jobbar för vi skulle färga hennes hår, och det tycker hon är lite pestigt, så jag skulle muta henne lite. När jag då anländer på min rosa springare så ser jag att den nya butiken har öppnat, den som är istället för den klädaffär som ALLTID har legat där. Det var en trivsam liten butik med en del smått och gott, en del små krokar och krukor och pryttlar och smycken och lite kläder på det. Jag inhandlade en jättefin sjal, jag gillar ju sjalar, det är jag och mormor Maj som har sådant.

Men när jag väl anlände till arbetet visade det sig att kollegan redan bakat en rulltårta till kaffet. Det är så här med många av de som bor där jag jobbar, att har man redan bestämt något så går det lixom inte att ändra, då blir det kortslutning i huvudet och tunnelseendet på. Så damen ifråga ratade följaktligen den underbart vackra härliga färska Blueberrybakelsen för en skiva rulltårta, för så var det ju planerat redan innan jag steg in på arbetet den dagen. Ja, ja, jag åt i alla fall en bakelse, den andra står i min kyl nu och får avnjutas en annan gång.

Så nu är visst våra Idolmänniskor utsedda till största del, så nu vet vi vilka vi skall plågas av, våndas med och hejja på i höst. Jag blev i alla fall glad att Jon fick gå vidare, fast han varit usel de senaste gångerna, för han var grym när han anlände.

Jag är lite förvånad över mig själv, att jag känner ett sådant engagemang för detta, det är som inte likt mig, men man kan alltid ompröva sina beslut.

Bad things

Idag hade jag bestämt mig för att utföra diverse hemarbeten, som till exempel att putsa fönsterna. Förstå så min glädje när jag vaknar och det såg ut som det gör på bilden ovan. Eller nä, nu ljög jag, det såg inte ut så då, inte när jag vaknade, men jag väntade lite, och då kom regnet, så inga fönster blev putsade. Och om sanningen skall fram blev inte golven dammsugna eller hyllorna dammade heller, och de rena kläderna ligger fortfarande i soffan och hänger inte nystrukna i garderoben.

Istället är Mankells "Den orolige mannen" utläst, och jo, den var bra, men jag har inte riktigt förlikat mig med slutet än, det får väl smälta ett tag. Sen har jag tittat på en massa saker, som True Blood, Idol och Dobido. En del bra och annat mindre bra.

Något som jag tycker är jättebra dock är ledmotivet till True Blood, den har jag laddat ner och njuter av, http://jaceeverett.com/. Skulle han hesa fram i mitt öra "I wanna do bad things with you" skulle jag haka direkt, bara för att jag gillar hans röst och undra vad de där dåliga sakerna kunde vara för trevligheter.

Lite varma mackor blev det till det som var kvar i den svarta graniten, inte någon "riktig" mat direkt, men det var gott, ibland är det bra nog.

Hollywoodfruar och annat lyx

Imorse simmade vi på av bara sjutton. Sara är ju en riktig hemmafru nu för tiden, och det vet man ju hur mycket de har att stå i. Det gällde att skynda sig på simmet för sedan skulle det storhandlas, fixas hemma, packas, och framförallt provas, för weekend borta, och ätas lite lunch. Vad vet jag, kanske en espresso eller ett glas champagne skulle klämmas in oxå, så att hon hann i tid för att få sina naglar fixade. Nästa vecka tror jag att en ansiktsmask av guld stod på schemat, hon hade visst fått tips från fru Anka , inte Kajsa dock, eller någon av hennes väninnor (nu hoppas jag att detta läses med en viss ironi och en stor portion kärlek, annars försvinner själva andemeningen).

Fakta är dock att jag duschade hemma innan och tvättade håret, för att spara tid, och att jag hade lätta kläder som snabbt kunde dras på efter. Jag skyndade mig verkligen, och så tittade jag på Saris, och hon såg ut att ta det hur cool som helst, och ändå var vi färdiga samtidigt. Jag är impad av den kvinnan.

Sen hojjade jag iväg till jobbet, där jag inte satte mig ner förens klockan var halvfyra, och då hade jag inte hunnit något av det jag hade tänkt, vad gjorde jag egentligen? det är lite oklart, men nått måste ju ha blivit gjort. Hur som helst sket jag i att hinna det jag borde ha hunnit och cyklade iväg till apoteket Röda Näsan istället vid kvart i sex och inhandlade en god shiraz, en svart granit, kan rekomenderas. Som de säger på vinklubben " En bra köttig shiraz från Sydafrika" till ett bra pris skulle jag vilja tillägga.

Så nu avnjuts den, och jag borde enligt rekommendationer ha en köttbit till, typ lamm, men det blev en kycklingsallad istället, mycket gott det med.

Spelmissbruk

Idag var det dags för kurs igen, vet egentligen inte vad temat var idag, men det blev bra diskussioner i alla fall. En del av dagen ägnades åt att diskutera aktiviteter. Kursledaren undrade vad vi hade för aktiviteter hos oss, hmm, det där är lite känsligt, eller jobbigt kanske att prata om. Säkert skiljer sig inte min arbetsplats från någon annans, det finns de som inte gör någonting, de som gör det dom måste, de som gör lite extra, och de som gör allting.

Sen finns det en kategori som gör en massa, men de måste alltid vara två, annars kan de inte företa sig någonting, och då blir det ingenting gjort i alla fall. Jag vet inte riktigt hur man skall bete sig på bästa sätt för att få människor inspirerade att göra saker och ting. Jag brukar försöka med att göra saker själv, med en förhoppning om att de skall ta efter, men jag har börjat inse att det fungerar inte. Så jag har nog mer och mer börjat tänka som Kay Pollack, den enda människa du KAN förändra är dig själv. Ja, men då så, då får jag väl försöka nöja mig med att jag har gjort en ansträngning för att göra dagen bättre för en eller flera människor som bor hos oss.

Sen var det dags att börja leka lite med alla mina sorterade papper. Det är helt otroligt hur en människa kan ha haft ansvar för som i detta fallet löner, semester och kompledighet i fyra år och inte fått någonting att stämma. Så nu är det på min lott att gå igenom alla dessa papper från 2004 fram till dags dato och försöka bringa någon ordning i det hela. Tror inte att alla kommer jubla, till exempel inte hon vars papper jag gick igenom innan jag lättade för dagen (eller kvällen, det är lätt att bli sittande lite för länge) där det visade sig att hon låg 56,5 timme minus i kompsaldot, och inte 40,5 timmar plus som hon fortfarande tror. Men jag menar, hur svårt hade det varit för ekonommänniskan och sätta sig och räkna ut detta, en gång för alla, så att det stämde.

Det är lite som hon spelat med våra pengar och vår tid, med en väldigt hög insats, och ingen utdelning alls.

Rosario är död

Det finns en bok som jag i tanken återkommer till ibland. Den här boken är så hemsk, och definitivt ingen angenäm läsupplevelse, men mycket läsvärd. Jag tror att jag tyckte den var så hemsk att jag inte kunde ta till mig vad författaren skrev, inte innebörden i orden. Det är nog därför jag i tanken återkommer till den, för att bearbeta och smälta en bit taget, och då är det ungefär 15 år sedan jag läste boken. När jag läste den blev jag tvungen att emellanåt lägga ifrån mig boken och göra något annat, för jag blev fysiskt illamående.

I förordet till "Rosario är död" skriver Majgull Axelsson att hon inte tror att hon kan förändra något med den här boken, men om det finns barn i världen som måste leva i den verklighet som boken skildrar, då är det vår skyldighet att åtminstone känna till den.

Majgull Axelsson är i grunden journalist, och om det är därför det hon skriver har ett sådant flyt när det gäller den språkliga sidan eller inte låter jag vara osagt, men hon behandlar det svenska språket med en oerhörd finess och elegans. Jag är mycket förtjust i de böcker jag har läst av denna författare, men dessvärre är det inga uppiggande roliga saker någon av dom. Så jag borde väl komma med något lite roligare som motvikt, det får nog bli John Irvings "Garp och hans värld". Det är en bok jag kan läsa flera gånger, bara för att jag tycker den är så rolig, eller konstig, eller något sådant.

Solig söndag

Idag har det återigen varit en sådan där underbar dag, ljuvligt varmt och skönt. Det är otroligt när människor är ute på kvällspromenad i shorts och linne i slutet av september. Vi satt på balkongen och njöt av solnedgången över mälaren. Men nu är det väl så här att solnedgångar är vackra var de än beses, men den ni ser här ovanför utspelade sig vid Berghamnsbrygga just ikväll.

Det blev inget kalas i morse, fick aldrig tag i Johan så att jag kunde fråga vilken dag det handlade om. Hade i och för sig kunnat slunkit förbi i vilket fall som i morse, men nu gjorde jag inte det, utan jag tog enligt min nya vana sovmorgon igen, ganska skönt.

En sådan här dag är jag extra tacksam för att jag har det jobb jag har. Det är inte alla som i sin jobbeskrivning har inskrivit att det skall promeneras. Idag var jag och en kvinna som bor hos oss ute och gick i ungefär en timme, och den här människan har kondition. Hon har lite svårt med orden, och när hon talar gör hon det ganska tyst och långsamt. När vi närmade oss hemmet gick hon lite före mig, så vände hon sig om och frågade (läs detta tyst och sakta) -Hääängeeer du meeeed? Jag skrattade lite, och insåg, eller det visste jag redan, att jag har sämre kondition än en 67 åring som har en demenssjukdom. Det är illa. Nu är i och för sig denna kvinna något av en atlet, hon har dansat balett på proffsnivå, och som de flesta vet får de lära sig att slita, och slita hårt.

Nu ska jag ta en dusch och krypa ner och läsa Mankells senaste Wallander. Den är än så länge riktigt bra, men det tycker jag hans böcker allt som oftast är. Skall ge en liten recension när jag läst färdigt.

Sommar, eller?

Idag har varit en riktigt varm dag, det är så att jag undrar om det är höst på gång eller inte, men antagligen kommer den, med all säkerhet förresten, det har den alltid gjort.

Idag har jag varit ledig, med betoning på ledig. Jag sov länge, slösurfade, cyklade och gjorde diverse födelsedagsinköp. Hemtelefonen ringde, och den här gången svarade jag (inte alltid jag gör)
- Nenne
-Hej
-Ja he...
-Du har fått ett sms: Frukost klockan 10.oo Johan.

Eehhe, det tog någon sekund, eller eventuellt två, sen insåg jag att det måste vara kamraten som på detta lite underliga sätt meddelade att det var frukostkalas för Emil. I den familjen bestämde de när barnen var små att det var så idiotiskt med tårt och kakkalas så där traditionellt vid ett-tvåtiden. Vid den tiden sover mången små barn, eller borde i alla fall. En kalasdag ska således barnet vara vaken, och helst glad och lycklig över att få paket och kramar av gratulanter. Men så fungerar inte barn, vill och behöver de sova så finns det inget i världen som kan stoppa det. Detta resulterar i att barnet, eller barnen, för det brukar finnas fler på ett kalas, är gnälliga, trötta och gråter. Så därför tänkte de till "När är barnen som piggast och glada som regel" jo, naturligtvis på morgonen. Så därför instiftades frukostkalasen.

Det är en riktigt trevlig tillställning, med uppdukat frukostbord med diverse godsaker, och framförallt, nybakat bröd. De vuxna serveras gammeldansk (då modern är danska) och barnen äppeljuice. Det hela avslutas med tårta och champagne vid 12.00 tiden då det är dags att sova middag. Nu är barnen stora, men traditionen håller i sig, och tur är väl det. Nu sa Johan dock inte NÄR kalaset är, men jag gissar på imorgon.

Nu ska jag iväg på ett vuxenkalas, och det är minst lika trevligt som ett frukostkalas.

Sånt här som sjukdom av olika slag

Idag är jag glad för att Torsten fick feber av Twinrixsprutan, jag behövde sova, vilket jag oxå gjorde. Jag somnade vid halvett ungefär, och sov oavbrutet till kvart över tio, men jag tror jag behövde det.

Så kontentan av det hela blev att jag inte simmade imorse, men det känns okej, ibland behöver sömn prioriteras framför motion, så är det bara. Hela dagen har varit en sådan där bra dag, när det det mesta känns bra. Cyklat lite hit och dit och handlat och rensat något datorrum.

Vid handlingen träffade jag på Tess, och vi pratade lite om hennes pappa som inte alltid mår så bra i livet. Det är så skruttigt att det är så mycket en äldre människa inte längre är värd. Till exempel finns det i princip ingen verksamhet som riktar sig till äldre med psykisk ohälsa. En yngre människa erbjuds som regel någon form av terapi i kombination med medicin, men till äldre existerar inget sådant, där skrivs det endast ut antidepressiva mediciner. Men ibland kanske det är värt att ta reda på orsaken till varför en människa mår dåligt psykiskt, det kanske är något helt annat som behövs än mediciner, eller någon kombination.

Nu har de varit jättebra, de människorna som tagit hand om pappan, och verkar inte gett upp än, men det är ändå något som fattas, något som är skevt. Idag lever vi så mycket längre, och är inte gamla och förbrukade för att vi kommit upp i 70 års åldern, och då måste vi få en chans att ställa till rätta sådant som inte är bra i livet. Jag tror att alla tjänar på det i slutändan, rent ekonomiskt.

Kräkdag med en syndoming

Jahaja, nä inte blev det av att jag lekte med mina sorterade papper idag inte. Upp och hoppa i ottan och hojjade iväg till de ljuvligt underbara små människorna i familjen Löwinder. Det bjuds alltid på ett eller annat skratt, eller några tänkvärda ord.

Väl framme på arbetet vid strax efter åtta hoppade jag in och assisterade lite, hjälpte några med morgonhygien och frukostintag. Men en stackars man mådde inget vidare, så jag blev vid honom större delen av dagen, med avbrott för en ATP (en arbetsplatsträff som det så käckt heter).
Och tänk att jag aldrig slutar förundra mig över människors oerhörda tafatthet vad det gäller att ta beslut, det är faktiskt fascinerande. Hur som haver blev jag kvar där med den stackars mannen till typ ungefär nu. Har läst Povel Ramels memoarer för honom hela dagen, och jo, till och med då han verkade sova.

Den är faktiskt lite rolig , han är, eller var, ju en ordkonstnär den käre Povel, som egentligen stavar Powel fick jag lära mig, men han var bara glad att det blivit fel i papprena, han tyckte vad jag förstod att Povel var bättre.

Nu skall jag kika på Idol, och sen vila mina fortfarande krampande vader (jag har stretchat och strechat hela dagen, men det verkar inte hjälpa, tror sömn är den bästa lösningen.

Tunga ben

Men idag har det mest varit tungt, och då menar jag tungt som i "tunga saker" (om en massa saker av största vikt).

Att ibland ta lite vätskedrivande när benen känts som stockar i ett par dagar kan va skönt, det som INTE är skönt att då kommer vadkramperna. Det sägs att vätskebrist kan leda till kramper, för att vätskebrist leder till kaliumbrist, och det i sin tur leder till KRAMP.
Så jag hojjade iväg på den ädla rosa springaren imorse för att leverera barnen Löwinder till skolan, därefter flög cykeln fram över höjden till Sara.

Och iväg bar det till simhallen, sen bar det lixom inte längre, simmade på i en typ cirka 52 längder, men det va så tuuungt, och det krampade hela tiden. Så jag försökte utveckla en simstil där jag vinklade upp foten och samtidigt spretade med tårna, det gick så där. Men jag simmade i alla fall"klapp på axeln".

Det va skönt att Sara varvade mig ett par gånger, för då kunde jag sluta simma när hon hade nått 60 längder :-) för då skulle vi "skynda, skynda, skynda" för att hinna till storhandlingen på Cooop. Tog lite längre tid den här gången, men en veckas mat för fyra personer och klara sig på 808 kronor, det är nästan värt en liten golfapplåd "snabba klapp".

Sen skulle jag helst velat inta ryggläge, och lägga upp dom där stockarna som krampade, men icke sa nicke, för nu skulle det sorteras papper på jobbet som kommit tillbaka från revisorn. Men det är ganska skönt nu när det är gjort. Får jag se vad jag tar mig till med de sorterade papprena imorgon "spännande hajmusik"

Kurs i demenssjukdomar

Idag har vi haft utbildningstillfälle två. Det är en kurs om olika demenssjukdomar som Silviahemmet arrangerat. Vi har en jätteduktig tjej som kursledare. Det är ganska fantastiskt vad hjärnan klarar av, och att det faktiskt finns olika ställen i hjärnan som styr olika saker. Undrar hur de har kommit fram till att de olika sakerna finns där de tror att de finns.
Det sägs att vi endast använder 10 % av vår hjärnkapacitet, kanske det är så, men det verkar som rent slöseri, vad är det tänkt att de resterande 90 % skall användas till. Är det så att det är vår backup? För vi vet ju att det är så att om vi fått en skada på hjärnan kan den ibland hitta andra vägar för att klara av det som tidigare låg i den skadade delen.
Bilden har jag lånat från svenskt demenscentrum, som har en bra sida. Svenskt demenscentrum är tänkt att fungera som en samlingspunkt för forskning, utbildning, information om demenssjukdomar. Nu skall jag ta och ta kål på en eller två av de små hjärncellerna med ett glas vin :-)

Prövas