Värden och kocken var min fantastiska bror, han är duktig på så mycket, bland annat på att laga mat och ordna det trevligt på alla sätt.
Först fick jag en Strawberry daquiri (som jag glömde fota) som vi avnjöt på altanen till vågornas kluckande. Därefter begav vi oss iväg på en liten promenad runt ön. Jag kan aldrig sluta hänföras av hur vackert det är i vår Stockholmska skärgård, någon gång vill jag bo där.
Till förrätt serverades 4 små "snapas", det vill säga lite tapas i svensk form ackompanjerad av små, mycket små, snapsar med olika kryddning.
Först var det en liten sillbit med knäcke och en anissnaps (bror gör naturligtvis lite snapsar själv, vad annars *S*). Därefter var det en liten kantarellstuvning med en fänkålssnaps (nu kanske jag blandar ihop de olika snapssorterna, men strunt samma), en liten smörgås med böcklingmousse och sen en svensk kräfta med röllekasnaps.
Medan vi dukade, grillade och fixade smuttade vi på en varsin Mojito.
Till varmrätt fick vi en fantastisk, magisk, gigantisk, fin amerikansk entrecote. Varje bit var på 300 gram, jag orkade inte hela min, men den var så där perfekt, lagom marmorerad, perfekt i tillagning och lätt att skära i. Till det var det en potatisgratäng och tomatsallad, och naturligtvis en fin röd Pinot Noir från Kalifornien.
Det var riktigt varmt ute och vi satt ute ända till klockan var strax efter ett och sippade på en konjak och filosoferade om livet, helt underbart!
Man kan väl säga att det var en värdig avslutning på min semester, imorgon är det tillbaks till vardagen igen. Det känns dock helt okej, jag trivs ju trots allt väldigt bra på mitt jobb, men de där mornarna skulle jag klara mig fint utan. Gillar att toffla runt hemma med en kaffekopp i lugn och ro, men men.
