God Jul

Jag hoppas alla får en riktigt fin jul. Nu kan man undra vad ovanstående foto jar med julen att göra, svar ingenting :-). Det var en dag när jag försökte få en bild av ziggistanten i smyg, så att Ann kunde få en bild av sin forna vän. Men tyvärr ser man bara ryggen,

Julkramar i massor

Monument

Kamala blev väldigt hårt drabbad av Tsunamin, vilket såklart många andra ställen också blev, men jag har läst att Kamala var bland de hårdast drabbade. I Kamalas stadspark står ett monument, eller minnesmärke. Vet egentligen inte om det är ett monument för de som dog, eller om det är som en påminnelse om vad som kan hända?

Hur som, en dag (vilket egentligen var förra gången jag var där) gick jag Ann och Aske där och då utspelade sig följande lilla konversation:

Nenne: Undrar vad det ska föreställa? (vänder mig mot Ann)

Ann: Jag vet faktiskt inte.

Aske (tittar lite undrande på oss, som om vi skojjar med honom) Men det är ju en våg som blir större och större.

Jamen självklart, såklart det är en våg som växer. Det ser man  när man kikar på den, först är det små krusiduller längst in, sen blir de bara större och större, precis som en Tsunami.

Det är därför jag älskar att prata med barn, de kommer ofta med sådana logiska förklaringar. Ibland helt galna och världsfrånvända, men ändå helt logiska om man ser det från deras synvinkel och med deras referensramar.

Dessutom tycker jag att skulpturen är väldigt vacker, speciellt på kvällen då den är upplyst.

Lång Kalsong

Eller något sådant, skulle kanske skriva det Long Kratong. Men eftersom thaiarna inte använder sig av vårt alfabet, finns det inga exakta sätt att stava thailändska på det vanliga latinska alfabetet. Det här gör det också svårare för oss västerlänningar att lära oss thai.

När jag var med barnen på en thailektion förra året förstod jag problemet då en flicka hade en lärobok på thai som INTE stavade som läraren lärde ut. Det var rätt båda två för det finns helt enkelt ingen gängse stavning. (nu hittade jag en bra stavning Loi= att flyta Krathong= en skål av bananblad, logiskt)

Här skapar Aske, bredvid sitter hans lärare Karins mamma, och på andra sidan är praktikanten. En 18-årig svensk tjej som går ett nationellt program och som valt att ensam göra sin praktik i barnens skola, lite tufft tycker jag.

Den här gången var det mer en lektion i thailändsk kultur som jag var med på. Vi skulle göra "båtar" att sätta ut i havet. Loi krathong är inte en helt buddhistisk tradition, utan härör troligen från dyrkan av några andra okända andar.

Det finns lite olika uppgifter om man söker på nätet vad det hela egentligen handlar om. Men man skall skicka med ett ljus, tre rökelsestrån, en peng, ett hårstrå och en nagel (de två sistnämnda tas inte alltid upp). Sen går det lite isär vad det gäller själva båtutflykten. Det hela handlar i alla fall om att man offrar till nån ande, och önskar sig tur, och ber om förlåtelse för att man handlat orätt.

Alexander var så noga och gjorde den finaste båten. Ann trodde knappt på att det var han som gjort den. Man kan tro att Alexander vill vara Wolverin här, men han insåg själv senare att det nog inte var så lyckat :-)

Det hela skall dessutom utspela sig natten med fullmåne i tolfte mån-månaden. Så det låter ju lite som en gammal tradition då vi mer dyrkade solen och månen, och förknippade det med något gudomligt.

Hon som är i mitten av de stående damerna är Birgitta Green, och hon som driver skolan. Sen var det en massa folk som var inbjudna som jag inte vet vilka det var.

På kvällen samlades vi sedan i Kamalas stadspark (kan man väl säga) för att sända ut "båtarna" i vattnet. Det var vågigt denna kväll, vilket gjorde det olämpligt att skicka de ut i havet, utan vi satte ner de i kanalen istället.

När du får oväntat besök

Jag är en riktig kaffemoster, då är det så ljuvligt när man hittar en själsfrände. En som kan konsten att njuta av en kopp och prata om allt och ingenting. Vilken tur jag har att det finns en Aske som vill fika i tid och otid.

Här sitter vi efter att ha avnjutit en härlig lunch tillsammans på Buffalo Steakhouse, en tournedos till lunch är inte helt tokigt i trevligt sällskap.

Aske var lite skeptiskt till att GÅ ner till byn först, han var nämligen solbränd (fast Ann och jag kom fram till att han var solkysst) och det smärtade tydligen något oerhört då han kom utomhus. Men efter 1 1/2 min var han sitt vanliga soliga underbara söta jag, och vi vandrade iväg småpratandes. Jag tror han njöt mer av sin cappuccino än vad han gjorde av själva lunchen.

En annan dag tog vi en fika på Red Café, det som Moppe-Stefan och Pierre har och där Dia numer jobbar (tror jag, om det inte ändrats).

Bäst vi satt där kom en hel parad förbi, det är dock något oklart vad det hela handlade om. Det var allt från skolbarn till äldre distingerade herrar som deltog, och alla var sorterade i olika färger.

Kan vara så att den här dagen kom före solbrännan, och att det var denna dag vi ådrog oss den där brännan. vi hade nämligen en ljuvlig dag på stranden, med sådana där sköna vågor, sådana där stilla som man kan guppa i och inte få en kallsup av.

Aske pratade från det av vi steg upp tills ungefär den här stunden senare på dagen som är förevigad. Han hade så mycket att säga, om allt från kroppens olika funktioner till vem som är bäst i olika spel. När jag frågade honom om han inte ville komma upp (typ när jag tog bilden) sa han att det var så skönt att vara tyst och bara ligga och tänka. Lilla raringen.

Kan bara säga att jag älskar den där killen!

Snart så

Tycker jag håller på med papper på jobbet jämt, spelar ingen roll hur ledningssystemet utvecklas så är det alltid ändå fel, eller saknas fast det uppenbarligen finns, enligt de som kommer på inspektion från stadsdelsförvaltningen.

Det som känns mest udda är att vi blir inspekterade och bedömda av våra konkurrenter, det vill säga kommunen, det är folk där som skall göra det hela på uppdrag av socialstyrelsen.

Men så är det, och jag jobbar på som det bara går, räknar inte med att vara klar förens mitt i natten, OM det nu blir klart. Men det gör ingenting, för imorgon åker jag, TJOHOOO!!!

Jag har aldrig behövt ha ledigt så mycket som jag gör just nu. Häromdagen hällde jag upp morgonkaffet i en djup tallrik åt en boende, och jag fattade inte vad som var fel, bara att det såg konstigt ut :-)

Fördelen med att jag inte har någon tid är att jag inte hinner stressa upp mig över flyg och byten och sådant där som jag fasar för, det är ju som bekant en av mina ganska få rädslor och stressmoment, att inte hitta eller inte hinna. Taxin är beställd till 11.30, fast flyget går 14.30 (nu skrattar jag åt mig själv, man kan ju undra vad jag ska göra på Arlanda så många timmar), lite tantvarning på det, men då har jag alltid varit tant.

Räknar med att kommer se ut som ovan när jag kommer hem, och jag längtar tyvärr inte, fast det är ganska vackert. Nu ska jag skriva lite mer viktiga papper, sedan ska lite godis inhandlas åt gossarna. Får se vad jag får med mig, måste ju hålla koll på vikten. Inte min då, utan bagagets.

Hej hopp

Till Caroline och Jocke

Efter vad jag vet så var Astrid Lindgren en mycket klok kvinna. Hon har sagt många bra saker, och då tänker jag på saker rörande barn. Detta lilla citat tycker jag var så bra, för så tror jag att det delvis är.

Jag ser såååå fram mot att få träffa och krama om vår nya lilla medborgare, Lille John. Jag skall med glädje springa runt och vara hans Robin Hood när han är lite större, Caroline kan få var Marion, Jocke kan kanske vara Broder Tuck *S*. Sara får springa runt och ropa "Skatteåterbäringen, tack gode Gud, skatteåterbäringen är här",  och Ann , du kan väl vara Marion, du har ju längst hår, som en prinsessa.

Det får bli som det vill med den saken, nu vill jag bara säga HURRA för att John är här!!

(Vad tokigt hela det här inlägget blir om det plötsligt visar sig att han inte alls skall heta John, utan Gösta)

Mycket som är annorlunda

Ljuvlig dag

 Igår var en helt ljuvlig dag, solen var varm och vinden stilla. Jag klappar mig lite på axeln för att jag tog cykeln till Bergsgatan (tror jag det heter) och hämtade mitt pass och nya id-kort. Jag hade gärna visat er en bild på hur jag såg ut i dessa id-handlingar, jag har verkligen lyckats. Men man ska väl se ut som någon annan tror jag. så ful KAN jag bara inte vara, då skulle ingen vilja prata med mig.


Till och med tranebergsbron kändes helt ok, stannade och tog ett kort som bevis på att jag verkligen var där. Hittade en skylt vid Norrmälarstrand där det stod att det var 11 km till Vällingby, och eftersom jag cyklade lite längre bakvägar räknade jag ut att jag cyklade ca 2,5 mil, känns ganska bra.


Nu är jag ingen tävlingscyklist, och cyklar mer i ett behagligt tempo, så det är tyvärr inte så konditionskrävande. Men jag tänker som så att det är väl bättre att jag gör nått än inget. Dessutom gillar jag att cykla, tänker ta mig en tur idag också. Kanske till samma ställe, för igår var systemet hos passmänniskorna ur funktion, så de kunde inte garantera att chipet på mina handlingar fungerade som de skall. Vilket resulterade i att de tyckte jag skulle komma tillbaka och testa dom. Vi får se hur jag gör, vädret är även idag strålande.

Vintern är räddad!

Även om det känns väääääldigt avlägset vet jag ju att den kommer, den här som jag efter dessa två, tycker hemska vintern. Så när jag såg dessa nedsatta till ca 700:- istället för nästan 1 700:- slog jag till. Tycker kanske de är lite stela att gå i, hade önskat att skaftet var lite kortare.

Jag går ju en del på vintern eftersom jag inte kan cykla då. Men jag slängde mina efter förra vintern, bara för att jag skulle bli tvungen att köpa nya. annars fanns risken att jag skulle trava runt i de gamla som var helt slut.

Sen tänker jag som så att om jag nu har: Varma stövlar, termobyxor, varm jacka, mössa, vantar och halsduk.
Då kanske det inte blir en lika kall intensiv vinter den här gången, och då kommer jag med glädje se de här stövlarna stå oanvända i garderoben.

Håller på att fundera på hur jag ska få in så mycket skoskåp som möjligt i min lilla hall, utan att ockupera den helt. Jag ÄLSKAR ju skor och har väl kanske eventuellt lite för många. Men jag tänkte att om man ställer skåpen på varandra kan man ju sätta de där mer sällan använda skorna, som festskor, högst upp. Då kan jag klättra lite när jag vill ha dom, och vardagsskorna längre ner, lättillgängliga. Ja, ja jag ska mäta lite till.

Idag är jag ledig, och imorgon också. Det känns oerhört lyxigt och skönt. Har inte haft två dagar ledigt i rad på fler veckor.

Grattis Alexander!!

Ett stort grattis till Alexander som fyller år idag. Hoppas du får precis ALLT du önskar dig (vilket inte torde bli svårt då du inte önskar dig någonting :-) )

I helgen har jag jobbat precis hela tiden. Lördagen visade sig bli en dramatisk dag. Allt flöt på fint fram till 15.45 då jag tänkte ta en sväng ut med en boende som sitter i rullstol. En annan dam beslöt sig för att följa med, vilket jag är tacksam för så här i efterhand.

Vi knökade in oss i hissen och startade färden nedåt när plötsligt hissen stannade. Jag tror att nån av oss kom åt nödstoppsknappen. Den sitter precis i rump/höfthöjd och är som en vanlig hissknapp, man behöver bara trycka till den lite så stannar hissen.

Samtliga i hissen behöll dock lugnet bra och det var inte mycket mer för oss att göra än att vänta. Jag fulllkomligen avskyr att inte kunna rodda upp saker och ting själv, att behöva förlita mig på andra. Men jag hade ingen mottagning i hissen så jag kunde omöjligt ringa efter hjälp själv.

Hur som ringde Yasmine runt och försökte få tag på: Vår hisskille (på semester), Kone (ville ej komma då vi ej har serviceavtal) Otis (ville knappt prata, hänvisade till räddningstjänsten).

Så sagt och gjort, räddningstjänsten blev det. Man kan säga att det var lite som i Adam och Eva, med den enda skillnaden att inga blev kära.

Det var inte en eller två eller tre eller fyra brandmän som kom, nej det var hela fem stycken. 1 1/2 h blev vi stående i hissen. En stor eloge till min bästisboende som var så tapper, hon bröt bara ihop lite då brandmännen bröt strömmen och det blev kolsvart i hissen.

Efter att vi blivit räddade, hurra, kom en kille från Kone som blev lätt upprörd och undrade varför vi ringt räddningstjänsten. Han hade nämligen fått en akututtryckning av samordnaren på Kone, samma som meddelat oss att hon inte kunde bistå med någon hjälp. Underligt. Men den trevliga mannen, som han blev när han lugnat sig lite, fixade vår hiss. Nu väntar jag bara med spänning på att se vad det hela kalaset gick på. Jag gissar hej vilt på ca 15.000 :- för brandkåren och kanske 5000 :- för hisskillen.

Vemodigt

Jag tog tåget till Grängesberg häromdagen. Jag tycker verkligen om att åka tåg. Men den här gången solkades upplevelse något av en liten gosse på tre år som ville sparka på mina ben under bordet med frekventa jämna mellanrum. Jag var i valet och kvalet om jag skulle säga till honom lite så där på skarpen. Saken var den att han hade en väldigt ung mamma, kanske 19-20, som faktiskt gjorde sitt bästa för att hålla honom sysselsatt under resan. Dessutom var han väldigt glad och go, han ville egentligen inget ont, men hade så mycket rörelse i kroppen och röst i strupen som bara MÅSTE ut. Så jag bestämde mig för att också härda ut.

Väl framme ägnade vi oss åt typiska landet sysslor, som att plocka kantareller och blåbär. På landet SKA man ha fula kläder och skodon, man tar lite vad som finns. De här stövlarna är samtliga från nån gång på 1100-talet.

En del av oss tågade ut i blåbärsskogen av fri vilja, en del med lite tvång. Man kan väl säga som så att de av kvinnligt kön drog på sig blåbärspaltorna med glädje, medan den manliga biten endast följde med för att han måste (den mindre modellen av kille). Man kan inte bara sitta inne och lyssna på musik, spela spel och titta på tv när man är på landet, så är det bara. Nu skall jag väl till den lilla gossens försvar säga att han var ute och sprang, ca 8 km, och det var väl mer än vad jag gjorde. Så han hade kanske kunnat slippa promenaden, men så är det när man är barn, allt får man inte bestämma.

Man kan säga att han höll sig lite på sin kant ändå, och funderade säkert ut nått viktigt medan vi andra plockade eller småpratade.

 

Han var faktiskt gladare än vad som framgår av bilden, och jag ljög just, han småpratade visst, bland annat med mig, jag går nästan bredvid honom, men sprang lite före för att ta ett kort :-)

Tessan är inbegripen i ett samtal med bror sin som ville komma över nästa dag när hans fru skulle in till Skansen och jobba.

Det är så fint där på Porkanäset, huset som Erik har byggt är som en liten Barbapappabostad. Det är påbyggt och tillbyggt lite där det faller sig. Men det ligger så fint vid vattnet.

Väl hemma bakades det en finfin tårta där de blåa bären utgjorde en central plats. Denna gång slapp gossen delta. Men faktum är att han helt på egen hand bakade en rulltårta dagen efter, det var stort. Jag assisterade bara lite så att inga hela ägg med skal och allt dök upp i rullen.

Här roar vi oss, och nedan roar sig gossen samtidigt :-)

Fast nu ljög jag igen, det var inga vi som bakade, inte heller jag deltog. Jag vet inte riktigt vad jag gjorde, men jag tog i alla fall hand om att se till att vi fick lite goda drinktilltugg och lite att dricka.

Vi fiskade även lite mört. det kan ju verka konstigt att man med flit fångar mört, men de skall Hans ha till augusti då man får fiska kräftor i Hörken som sjön heter. Tänk att det är så roligt att fiska när det nappar bra. Jag tror vi alla fick upp nån liten fiskstackare, inalles fjorton stycken. Dessutom var det så mysigt där på bryggan med en gin och tonic i näven.

Ja, vad säger man, tänk att man i Dalarna kan få detta för ungefär 500 000:-, lite beroende på standard på boendet, ganska fantastiskt med tanke på att du inte ens kan få bo i en källarlokal utan fönster för det priset i Stockholm.

Tårtan blev riktigt god, och vi konstaterade att nån gång under sommaren ska man äta gräddtårta.

Efter det borstades det tänder av alla, och de här är som jag, man borstar tänder överallt utom i badrummet. Såg ganska kul ut. Pappan sitter också där, men under lampan, genom trappstegen skymtas han lite. Men han var upptagen av nån viktig fotbollsinformation tror jag, han lyssnade på nått sånt.

Det som var vemodigt som i rubriken är att nu är min semester slut. Men det som inger mig hopp är en resa till Thailandsfamiljen i höst/förvinter. Men jag tror inte på att jag kommer iväg förrän jag har semestern beviljad och biljetten i hand. Ska ordna med det snarast, så jag har nått att se fram emot.

Stockholms skärgård

Jag älskar Stockholms skärgård, jag är allvarligt passionerat förälskad. Det är tur att bror min har sett till att jag på olika sätt har fått tillfälle att vistas i denna undersköna miljö, när möjligheten försvann tidigare i livet i och med att min mamma dog, och släkten tyckte det var bäst att jag och Micke inte fick tillgång till mormor och morfars vackra plats.

Vi tog båten till Waxholm för att äta en god skärgårdslunch/middag då jag kom till M & M, färden tog 45 minuter men kändes som 20. Jag mumsade på en skärgårdsklassiker, stekt strömming med potatismos.

Dagen efter gjordes inte många knop, tiden tillbringades vid Monicas egengjorda strand, det var så himla mysigt. Hon har det så fint där.

Precis invid finns originalhuset som hennes morfar lät uppföra då han köpte ön för många år sedan, skulle gissa på 20-30-talet, då var det lite inne att ha hus i skärgården, dit man flyttade hela hushållet under sommarmånaderna. Far i huset arbetade i veckan i staden och kom ut till helgen, där hushållerskan hade ordnat med förning tills herrn i huset anlände.

GRATTIS ASKE!

Idag har vi den stora glädjen att få fira Aske på hans stora dag, hans 11 års dag. Här vore det passande med lite fina minnen, och små historier om Aske, men det blir aldrig bra när jag försöker skriva ner sånt, så jag nöjer mig med att skråla "JA MÅ DU LEVA, JA MÅ DU LEVA....."

Fläder

Ätlig, eller drickbar

Falsk, och lite giftig

Jag vet att jag hört om falsk fläder tidigare, men jag visste nog inte att den var giftig. Skillnaden har jag googlat mig till, leve Internet! En vanlig fläderblomma är slät över blommorna, ungefär som Grace Jones frisyr. Den giftiga växer mer som klasar, lite mer runda bollar.

Så jag bestämde mig för att plocka den ickegiftiga och göra lite flädersaft. Det är så gott med lite flädersaft, en gnutta gin och på med mousserande vin.

Jag önskar att jag tog mig tid att göra sådana här saker även när jag jobbar, jag tycker det är så kul, det är en måbragrej för mig. Gjorde lite andra saker också som vi ska förtära på söndag, det ska bli gott, hoppas jag.

Nu ska jag skura av köksgolvet, tror luckorna ska få sig en omgång med.

Det är nått i baken, en hel burk!

 

När jag är ledig är ett av mina nöjen att laga mat, jag tycker det är så roligt när jag har en massa tid. Igår hade de bra pris på kyckling, en tjuga för en färsking. Hel kyckling är bra semestermat, tar lite tid i ugnen, men inte så mycket pyssel. Till denna gång skulle jag pröva nått jag sett en gång. Egentligen skulle jag haft en öl, men det hade jag inte, så jag tog en ciderburk och fyllde med vin, vatten och lite smaker. Sen gör man som följer:

• Ställ burken i en ugnssäker form
• Krydda kycklingen
• Trä på kycklingen på burken
• Vips in i ugnen

 Någonstans däremellan blandas en moijito. Under tiden som kycklingen står i ugnen och gottar sig ordnar man till det andra, lite goda tilltugg och ner med rödbetorna i kastrullen.

Ett litet husmorsknep när de kokta rödbetorna skall skalas, om man inte har plasthandskar, är att smörja in händer med olja, sen är det bara att gnugga av skalen. Rödbetorna blandas sedan med lite fårost, eller getost, och avnjuts som förrätt med ett litet vitlöksbröd.

Som en grand finale blir det ananas som jag gullar lite med och smeker in med ett myntasocker, det är så otroligt gott. Det är Jamie Oliver som har lärt mig det, nu kan läsaren luras att tro att jag träffat honom, så är dessvärre icke fallet. Jag fick som de flesta andra insupa tipsen via televisionen.

Om det sen är fint väder, och en ljummen sommarkväll, då kan det hela inmundigas på balkongen, vilket höjer smakerna ytterligare.

Jag älskar sommar och semester!

Semesterlunk

Saras pappa gör vad han kan för att smälta in bland hälsingarna, bland annat har han denna vackra hatt på huvudet, jag vet inte riktigt vad jag ska säga :-)

Myggbetten från midsommar håller på att göra mig galen, jag har straffat dom genom att riva på dom riktigt ordentligt, inte snyggt och inte bra, men straffade blev dom.

Tänk att det är så att även om man haft det bra så är det så skönt att komma hem, jag är en riktig hemmamänniska. Igår gjorde jag så lite som möjligt, lagade en fantastiskt god middag och avnjöt den till en massa brittiska kriminalserier. Jag inledde med en moule mariniere, sedan en fin oxfilé bit med stekt svamp och mozzarellasallad, det hela avslutades med min favvoglass Häagen- Dazs macademia Nut Brittle.

Jag och pojkarna, de yngsta och de äldsta, gjorde en liten utflykt med bilen och tittade lite på några vackra sjöar. De små började genast slänga ner saker i vattnet, det är nått speciellt med det. Thor var mest intresserad av att åka bilen dock, han var visst ute på björnjakt och var väldigt upptagen med att diskutera hur han skulle bete sig om björnen dök upp på olika platser och var på olika humör *S*

Vid den ena sjön gick de inte ens ur bilen, de hade något viktigt att avhandla, osäker på vad. Jag och Birk var ur och kikade runt lite, han höll på att kliva på en padda, jag förstår honom, man ser den knappt, och den låg så stilla när vi var tätt inpå, låtsades väl att vi inte såg den eller nått.

 

Det var i alla fall en trevlig midsommarhelg, med sång och dans och en massa samtal och grillning. Nu ska jag se vad jag ska göra resten av min ledighet, det är inte så att det är svårt att fylla ledigheten, men det gäller att prioritera.