Ljuvlig dag

 Igår var en helt ljuvlig dag, solen var varm och vinden stilla. Jag klappar mig lite på axeln för att jag tog cykeln till Bergsgatan (tror jag det heter) och hämtade mitt pass och nya id-kort. Jag hade gärna visat er en bild på hur jag såg ut i dessa id-handlingar, jag har verkligen lyckats. Men man ska väl se ut som någon annan tror jag. så ful KAN jag bara inte vara, då skulle ingen vilja prata med mig.


Till och med tranebergsbron kändes helt ok, stannade och tog ett kort som bevis på att jag verkligen var där. Hittade en skylt vid Norrmälarstrand där det stod att det var 11 km till Vällingby, och eftersom jag cyklade lite längre bakvägar räknade jag ut att jag cyklade ca 2,5 mil, känns ganska bra.


Nu är jag ingen tävlingscyklist, och cyklar mer i ett behagligt tempo, så det är tyvärr inte så konditionskrävande. Men jag tänker som så att det är väl bättre att jag gör nått än inget. Dessutom gillar jag att cykla, tänker ta mig en tur idag också. Kanske till samma ställe, för igår var systemet hos passmänniskorna ur funktion, så de kunde inte garantera att chipet på mina handlingar fungerade som de skall. Vilket resulterade i att de tyckte jag skulle komma tillbaka och testa dom. Vi får se hur jag gör, vädret är även idag strålande.

Vintern är räddad!

Även om det känns väääääldigt avlägset vet jag ju att den kommer, den här som jag efter dessa två, tycker hemska vintern. Så när jag såg dessa nedsatta till ca 700:- istället för nästan 1 700:- slog jag till. Tycker kanske de är lite stela att gå i, hade önskat att skaftet var lite kortare.

Jag går ju en del på vintern eftersom jag inte kan cykla då. Men jag slängde mina efter förra vintern, bara för att jag skulle bli tvungen att köpa nya. annars fanns risken att jag skulle trava runt i de gamla som var helt slut.

Sen tänker jag som så att om jag nu har: Varma stövlar, termobyxor, varm jacka, mössa, vantar och halsduk.
Då kanske det inte blir en lika kall intensiv vinter den här gången, och då kommer jag med glädje se de här stövlarna stå oanvända i garderoben.

Håller på att fundera på hur jag ska få in så mycket skoskåp som möjligt i min lilla hall, utan att ockupera den helt. Jag ÄLSKAR ju skor och har väl kanske eventuellt lite för många. Men jag tänkte att om man ställer skåpen på varandra kan man ju sätta de där mer sällan använda skorna, som festskor, högst upp. Då kan jag klättra lite när jag vill ha dom, och vardagsskorna längre ner, lättillgängliga. Ja, ja jag ska mäta lite till.

Idag är jag ledig, och imorgon också. Det känns oerhört lyxigt och skönt. Har inte haft två dagar ledigt i rad på fler veckor.

Grattis Alexander!!

Ett stort grattis till Alexander som fyller år idag. Hoppas du får precis ALLT du önskar dig (vilket inte torde bli svårt då du inte önskar dig någonting :-) )

I helgen har jag jobbat precis hela tiden. Lördagen visade sig bli en dramatisk dag. Allt flöt på fint fram till 15.45 då jag tänkte ta en sväng ut med en boende som sitter i rullstol. En annan dam beslöt sig för att följa med, vilket jag är tacksam för så här i efterhand.

Vi knökade in oss i hissen och startade färden nedåt när plötsligt hissen stannade. Jag tror att nån av oss kom åt nödstoppsknappen. Den sitter precis i rump/höfthöjd och är som en vanlig hissknapp, man behöver bara trycka till den lite så stannar hissen.

Samtliga i hissen behöll dock lugnet bra och det var inte mycket mer för oss att göra än att vänta. Jag fulllkomligen avskyr att inte kunna rodda upp saker och ting själv, att behöva förlita mig på andra. Men jag hade ingen mottagning i hissen så jag kunde omöjligt ringa efter hjälp själv.

Hur som ringde Yasmine runt och försökte få tag på: Vår hisskille (på semester), Kone (ville ej komma då vi ej har serviceavtal) Otis (ville knappt prata, hänvisade till räddningstjänsten).

Så sagt och gjort, räddningstjänsten blev det. Man kan säga att det var lite som i Adam och Eva, med den enda skillnaden att inga blev kära.

Det var inte en eller två eller tre eller fyra brandmän som kom, nej det var hela fem stycken. 1 1/2 h blev vi stående i hissen. En stor eloge till min bästisboende som var så tapper, hon bröt bara ihop lite då brandmännen bröt strömmen och det blev kolsvart i hissen.

Efter att vi blivit räddade, hurra, kom en kille från Kone som blev lätt upprörd och undrade varför vi ringt räddningstjänsten. Han hade nämligen fått en akututtryckning av samordnaren på Kone, samma som meddelat oss att hon inte kunde bistå med någon hjälp. Underligt. Men den trevliga mannen, som han blev när han lugnat sig lite, fixade vår hiss. Nu väntar jag bara med spänning på att se vad det hela kalaset gick på. Jag gissar hej vilt på ca 15.000 :- för brandkåren och kanske 5000 :- för hisskillen.