God Jul

Jag hoppas alla får en riktigt fin jul. Nu kan man undra vad ovanstående foto jar med julen att göra, svar ingenting :-). Det var en dag när jag försökte få en bild av ziggistanten i smyg, så att Ann kunde få en bild av sin forna vän. Men tyvärr ser man bara ryggen,

Julkramar i massor

Monument

Kamala blev väldigt hårt drabbad av Tsunamin, vilket såklart många andra ställen också blev, men jag har läst att Kamala var bland de hårdast drabbade. I Kamalas stadspark står ett monument, eller minnesmärke. Vet egentligen inte om det är ett monument för de som dog, eller om det är som en påminnelse om vad som kan hända?

Hur som, en dag (vilket egentligen var förra gången jag var där) gick jag Ann och Aske där och då utspelade sig följande lilla konversation:

Nenne: Undrar vad det ska föreställa? (vänder mig mot Ann)

Ann: Jag vet faktiskt inte.

Aske (tittar lite undrande på oss, som om vi skojjar med honom) Men det är ju en våg som blir större och större.

Jamen självklart, såklart det är en våg som växer. Det ser man  när man kikar på den, först är det små krusiduller längst in, sen blir de bara större och större, precis som en Tsunami.

Det är därför jag älskar att prata med barn, de kommer ofta med sådana logiska förklaringar. Ibland helt galna och världsfrånvända, men ändå helt logiska om man ser det från deras synvinkel och med deras referensramar.

Dessutom tycker jag att skulpturen är väldigt vacker, speciellt på kvällen då den är upplyst.

Lång Kalsong

Eller något sådant, skulle kanske skriva det Long Kratong. Men eftersom thaiarna inte använder sig av vårt alfabet, finns det inga exakta sätt att stava thailändska på det vanliga latinska alfabetet. Det här gör det också svårare för oss västerlänningar att lära oss thai.

När jag var med barnen på en thailektion förra året förstod jag problemet då en flicka hade en lärobok på thai som INTE stavade som läraren lärde ut. Det var rätt båda två för det finns helt enkelt ingen gängse stavning. (nu hittade jag en bra stavning Loi= att flyta Krathong= en skål av bananblad, logiskt)

Här skapar Aske, bredvid sitter hans lärare Karins mamma, och på andra sidan är praktikanten. En 18-årig svensk tjej som går ett nationellt program och som valt att ensam göra sin praktik i barnens skola, lite tufft tycker jag.

Den här gången var det mer en lektion i thailändsk kultur som jag var med på. Vi skulle göra "båtar" att sätta ut i havet. Loi krathong är inte en helt buddhistisk tradition, utan härör troligen från dyrkan av några andra okända andar.

Det finns lite olika uppgifter om man söker på nätet vad det hela egentligen handlar om. Men man skall skicka med ett ljus, tre rökelsestrån, en peng, ett hårstrå och en nagel (de två sistnämnda tas inte alltid upp). Sen går det lite isär vad det gäller själva båtutflykten. Det hela handlar i alla fall om att man offrar till nån ande, och önskar sig tur, och ber om förlåtelse för att man handlat orätt.

Alexander var så noga och gjorde den finaste båten. Ann trodde knappt på att det var han som gjort den. Man kan tro att Alexander vill vara Wolverin här, men han insåg själv senare att det nog inte var så lyckat :-)

Det hela skall dessutom utspela sig natten med fullmåne i tolfte mån-månaden. Så det låter ju lite som en gammal tradition då vi mer dyrkade solen och månen, och förknippade det med något gudomligt.

Hon som är i mitten av de stående damerna är Birgitta Green, och hon som driver skolan. Sen var det en massa folk som var inbjudna som jag inte vet vilka det var.

På kvällen samlades vi sedan i Kamalas stadspark (kan man väl säga) för att sända ut "båtarna" i vattnet. Det var vågigt denna kväll, vilket gjorde det olämpligt att skicka de ut i havet, utan vi satte ner de i kanalen istället.

När du får oväntat besök

Jag är en riktig kaffemoster, då är det så ljuvligt när man hittar en själsfrände. En som kan konsten att njuta av en kopp och prata om allt och ingenting. Vilken tur jag har att det finns en Aske som vill fika i tid och otid.

Här sitter vi efter att ha avnjutit en härlig lunch tillsammans på Buffalo Steakhouse, en tournedos till lunch är inte helt tokigt i trevligt sällskap.

Aske var lite skeptiskt till att GÅ ner till byn först, han var nämligen solbränd (fast Ann och jag kom fram till att han var solkysst) och det smärtade tydligen något oerhört då han kom utomhus. Men efter 1 1/2 min var han sitt vanliga soliga underbara söta jag, och vi vandrade iväg småpratandes. Jag tror han njöt mer av sin cappuccino än vad han gjorde av själva lunchen.

En annan dag tog vi en fika på Red Café, det som Moppe-Stefan och Pierre har och där Dia numer jobbar (tror jag, om det inte ändrats).

Bäst vi satt där kom en hel parad förbi, det är dock något oklart vad det hela handlade om. Det var allt från skolbarn till äldre distingerade herrar som deltog, och alla var sorterade i olika färger.

Kan vara så att den här dagen kom före solbrännan, och att det var denna dag vi ådrog oss den där brännan. vi hade nämligen en ljuvlig dag på stranden, med sådana där sköna vågor, sådana där stilla som man kan guppa i och inte få en kallsup av.

Aske pratade från det av vi steg upp tills ungefär den här stunden senare på dagen som är förevigad. Han hade så mycket att säga, om allt från kroppens olika funktioner till vem som är bäst i olika spel. När jag frågade honom om han inte ville komma upp (typ när jag tog bilden) sa han att det var så skönt att vara tyst och bara ligga och tänka. Lilla raringen.

Kan bara säga att jag älskar den där killen!