Jag vet inte varför jag inte kan säga nej eller stopp, ibland verkar det som om jag tror att jag måste hinna allt på egen hand (vilket i och för sig är bäst, då blir det som jag har tänkt :-) ). Det är nog så det är , jag litar inte på andra tillräckligt, vilket är en brist hos mig.
Nu är jag i alla fall något så oerhört trött, har varit på jobbet 12-14 h varje dag de senaste veckorna, det skall jag sluta med nu på en gång och bara vara ledig i tre dagar, ljuvligt. Eller nä, det var förstås inte sant, lite matlistor och matbeställningar måste jag göra, men det kan jag i alla fall göra hemma i soffan.
Jag har en ganska sopig kamera, så bilden blir lite mörk, men jag tänkte att om alla har fönsterbilder så hänger väl jag på trenden. Jag är dock inte lika begeistrad över det här vita som faller från skyn som somliga andra, jag tycker det räcker för ett tag nu. Plogbilarna far runt här och för en massa oväsen. Idag skulle jag oerhört gärna velat var en Star Trek medlem, och beamat mig över till väninnans pool, och legat där och njutit av tystnaden, solen som värmer ända in i själen, och avslutat med en kall öl och sällskap i skuggan.
Fru Spock hade tagit emot dig med stora famnen öppen, det lovar jag dig! Synd att det inte går att göra så, undrar om det är framtiden? Nu har vi varit på sjukhus och dragit ut en visdomstand på Marcus, strax ska vi vidare till Tasty och får träffa lite mera av Linda! KRAMKRAM till dig!!!ANN
SvaraRaderaJa en sån där beamapparat skulle jag gärna ha.
SvaraRaderaVa häftigt det vore och va brun jag skulle vara. Luncha i Thailand i stället för på SalaThai. =)
=)
Ser ju riktigt mysigt ut.....när får jag träffa dig...det var sååååå länge sen...saknar dig. Kram Anna
SvaraRadera