Kurstillfälle tre

Tänk att jag avskyr att få sådana här kedjebrev, speciellt den typen som börjar med att just jag har fått det för att jag är så speciell, och som bevis på att jag tycker den som skickat det till mig är lika speciell skall jag se till att den personen får ett tillbaka. Dessutom skall jag skicka det till 482 av mina närmaste vänner, jag har för i helvete inte 482 nära vänner.

Dessutom är mina vänner allt som oftast varandras vänner, vilket skulle resultera i att vi höll på att skicka den här äckelposten fram och tillbaks till varandra. Och som på kronan på verkat skall jag dessutom ha lite dåligt samvete och känna mig som en skurk för att jag inte skickar den fina vänskapsförklaringen tillbaks till avsändaren, vilket då kan tolkas som att jag inte alls gillar den personen. Nej fram för bojkott av kedjebrev, vi är väl ändå inte fjorton längre, även om vissa av oss kanske önskar det.

Idag var det kurstillfälle tre, vi pratade bland annat om det här med existentiella frågor och tankar de människor vi jobbar med har. Till exempel vad säger man när en kvinna säger - Tänk den dagen jag måste ha blöjja, med lite skräck i rösten. Jag kan inte svara- Det behöver du inte oroa dig för, så kanske det inte blir. För så blir det för alla som har den här sjukdomen, det enda jag kan säga utan att låta hurtfrisk är - Usch, jag förstår att det måste kännas jättejobbigt, tänker du mycket på det?

Eller när en man sa till mig då jag kom in till honom och sa godmorgon - Jag ska dö snart. Inte heller då kan jag säga - Neheej då, det skall du inte alls, för det är just det han ska. Jag svarade istället -Känns det så?

Som tur är kommer dessa frågor inte så ofta, oftast har vi ganska trevligt, och mysigt, och framförallt roligt. Imorgon skall jag till exempel gå på en lunchkonsert på operan med alla fina östermalmsdamer. Det är alltid lika spännande att vistas ute bland folk med de personer som bor hos oss, man vet aldrig hur det skall gå. Kanske börjar de peta näsan vid lunchbordet, eller fisa lite ogenerat, men jaja, värre saker kan ju hända.

Idag är jag mest arg arg arg. Har jobbat hela helgen, från fredag klockan 12.00 till typ ungefär cirka nu. Fast jag var dock hemma och sov på nätterna, en stund. Det är ganska skönt med de här långhelgerna, för det gör att jag har kortveckor ibland, men just måndagen efter är riktigt pestig.

På lördagen kom en leverans av ett stycket Frida till mig vid fyrarycket, föräldrarna skulle på kalas, och herregud jag kan väl barnvakta lite samtidigt som jag jobbar, dessutom är hon så himla rar och rolig så jag umgås gärna med henne. Efter jobbet for vi hem medels taxi och hämtade upp storasyster Sara på vägen som var hos en kamrat Ida. Väl hemma sjönk vi ner i soffan med glass och en Scooby film.

Vid halvtvå (kanske, gissar bara) kom föräldraskapet hemrullande, med ett stycke morbror i släptåg som visst skulle sova där, vilket morbrodern trodde var bestämt, men någon hade glömt att informera Tess och Hans. Så det babblades en del och jag somnade väl efter tag. Men det bidrog nog till helgjobbigheten, en natts dålig sömn.

Sen är det följetongen papprena på jobbet, det tar aldrig slut, och jag hinner inte göra det jag vill. Dessutom tror en del element på arbetet att jag skall hinna en massa även sådana dagar som jag jobbar i gruppen och faktiskt skall vara med och ta hand om våra boende. Så med förvåning i rösten frågas det "Har du inte gjort schemat klart?" Det är då jag har lust att skrika.
- Neeeeej, för i helvete, när faaen skulle jag ha gjort det?

Men jag har ju slutat skrika, det gjorde jag när jag va typ 25 och insåg att det inte var trevligt för omgivningen med nån som gapade hejdlöst i tid och otid, dessutom blev jag ju så trött. Så jag började med att räkna eller gå undan när jag helst ville explodera, och det fungerade!

Nu skall jag ta en grogg (roligt ord :-) ) och sätta/lägga mig i soffan och läsa.

Heminredning och pryttlar i Åkermyntan

Idag var jag förbi åkermyntan innan jobbet för att inhandla ett par Blueberrybakelser till mig och en dam som bor där jag jobbar för vi skulle färga hennes hår, och det tycker hon är lite pestigt, så jag skulle muta henne lite. När jag då anländer på min rosa springare så ser jag att den nya butiken har öppnat, den som är istället för den klädaffär som ALLTID har legat där. Det var en trivsam liten butik med en del smått och gott, en del små krokar och krukor och pryttlar och smycken och lite kläder på det. Jag inhandlade en jättefin sjal, jag gillar ju sjalar, det är jag och mormor Maj som har sådant.

Men när jag väl anlände till arbetet visade det sig att kollegan redan bakat en rulltårta till kaffet. Det är så här med många av de som bor där jag jobbar, att har man redan bestämt något så går det lixom inte att ändra, då blir det kortslutning i huvudet och tunnelseendet på. Så damen ifråga ratade följaktligen den underbart vackra härliga färska Blueberrybakelsen för en skiva rulltårta, för så var det ju planerat redan innan jag steg in på arbetet den dagen. Ja, ja, jag åt i alla fall en bakelse, den andra står i min kyl nu och får avnjutas en annan gång.

Så nu är visst våra Idolmänniskor utsedda till största del, så nu vet vi vilka vi skall plågas av, våndas med och hejja på i höst. Jag blev i alla fall glad att Jon fick gå vidare, fast han varit usel de senaste gångerna, för han var grym när han anlände.

Jag är lite förvånad över mig själv, att jag känner ett sådant engagemang för detta, det är som inte likt mig, men man kan alltid ompröva sina beslut.

Bad things

Idag hade jag bestämt mig för att utföra diverse hemarbeten, som till exempel att putsa fönsterna. Förstå så min glädje när jag vaknar och det såg ut som det gör på bilden ovan. Eller nä, nu ljög jag, det såg inte ut så då, inte när jag vaknade, men jag väntade lite, och då kom regnet, så inga fönster blev putsade. Och om sanningen skall fram blev inte golven dammsugna eller hyllorna dammade heller, och de rena kläderna ligger fortfarande i soffan och hänger inte nystrukna i garderoben.

Istället är Mankells "Den orolige mannen" utläst, och jo, den var bra, men jag har inte riktigt förlikat mig med slutet än, det får väl smälta ett tag. Sen har jag tittat på en massa saker, som True Blood, Idol och Dobido. En del bra och annat mindre bra.

Något som jag tycker är jättebra dock är ledmotivet till True Blood, den har jag laddat ner och njuter av, http://jaceeverett.com/. Skulle han hesa fram i mitt öra "I wanna do bad things with you" skulle jag haka direkt, bara för att jag gillar hans röst och undra vad de där dåliga sakerna kunde vara för trevligheter.

Lite varma mackor blev det till det som var kvar i den svarta graniten, inte någon "riktig" mat direkt, men det var gott, ibland är det bra nog.

Hollywoodfruar och annat lyx

Imorse simmade vi på av bara sjutton. Sara är ju en riktig hemmafru nu för tiden, och det vet man ju hur mycket de har att stå i. Det gällde att skynda sig på simmet för sedan skulle det storhandlas, fixas hemma, packas, och framförallt provas, för weekend borta, och ätas lite lunch. Vad vet jag, kanske en espresso eller ett glas champagne skulle klämmas in oxå, så att hon hann i tid för att få sina naglar fixade. Nästa vecka tror jag att en ansiktsmask av guld stod på schemat, hon hade visst fått tips från fru Anka , inte Kajsa dock, eller någon av hennes väninnor (nu hoppas jag att detta läses med en viss ironi och en stor portion kärlek, annars försvinner själva andemeningen).

Fakta är dock att jag duschade hemma innan och tvättade håret, för att spara tid, och att jag hade lätta kläder som snabbt kunde dras på efter. Jag skyndade mig verkligen, och så tittade jag på Saris, och hon såg ut att ta det hur cool som helst, och ändå var vi färdiga samtidigt. Jag är impad av den kvinnan.

Sen hojjade jag iväg till jobbet, där jag inte satte mig ner förens klockan var halvfyra, och då hade jag inte hunnit något av det jag hade tänkt, vad gjorde jag egentligen? det är lite oklart, men nått måste ju ha blivit gjort. Hur som helst sket jag i att hinna det jag borde ha hunnit och cyklade iväg till apoteket Röda Näsan istället vid kvart i sex och inhandlade en god shiraz, en svart granit, kan rekomenderas. Som de säger på vinklubben " En bra köttig shiraz från Sydafrika" till ett bra pris skulle jag vilja tillägga.

Så nu avnjuts den, och jag borde enligt rekommendationer ha en köttbit till, typ lamm, men det blev en kycklingsallad istället, mycket gott det med.

Spelmissbruk

Idag var det dags för kurs igen, vet egentligen inte vad temat var idag, men det blev bra diskussioner i alla fall. En del av dagen ägnades åt att diskutera aktiviteter. Kursledaren undrade vad vi hade för aktiviteter hos oss, hmm, det där är lite känsligt, eller jobbigt kanske att prata om. Säkert skiljer sig inte min arbetsplats från någon annans, det finns de som inte gör någonting, de som gör det dom måste, de som gör lite extra, och de som gör allting.

Sen finns det en kategori som gör en massa, men de måste alltid vara två, annars kan de inte företa sig någonting, och då blir det ingenting gjort i alla fall. Jag vet inte riktigt hur man skall bete sig på bästa sätt för att få människor inspirerade att göra saker och ting. Jag brukar försöka med att göra saker själv, med en förhoppning om att de skall ta efter, men jag har börjat inse att det fungerar inte. Så jag har nog mer och mer börjat tänka som Kay Pollack, den enda människa du KAN förändra är dig själv. Ja, men då så, då får jag väl försöka nöja mig med att jag har gjort en ansträngning för att göra dagen bättre för en eller flera människor som bor hos oss.

Sen var det dags att börja leka lite med alla mina sorterade papper. Det är helt otroligt hur en människa kan ha haft ansvar för som i detta fallet löner, semester och kompledighet i fyra år och inte fått någonting att stämma. Så nu är det på min lott att gå igenom alla dessa papper från 2004 fram till dags dato och försöka bringa någon ordning i det hela. Tror inte att alla kommer jubla, till exempel inte hon vars papper jag gick igenom innan jag lättade för dagen (eller kvällen, det är lätt att bli sittande lite för länge) där det visade sig att hon låg 56,5 timme minus i kompsaldot, och inte 40,5 timmar plus som hon fortfarande tror. Men jag menar, hur svårt hade det varit för ekonommänniskan och sätta sig och räkna ut detta, en gång för alla, så att det stämde.

Det är lite som hon spelat med våra pengar och vår tid, med en väldigt hög insats, och ingen utdelning alls.

Rosario är död

Det finns en bok som jag i tanken återkommer till ibland. Den här boken är så hemsk, och definitivt ingen angenäm läsupplevelse, men mycket läsvärd. Jag tror att jag tyckte den var så hemsk att jag inte kunde ta till mig vad författaren skrev, inte innebörden i orden. Det är nog därför jag i tanken återkommer till den, för att bearbeta och smälta en bit taget, och då är det ungefär 15 år sedan jag läste boken. När jag läste den blev jag tvungen att emellanåt lägga ifrån mig boken och göra något annat, för jag blev fysiskt illamående.

I förordet till "Rosario är död" skriver Majgull Axelsson att hon inte tror att hon kan förändra något med den här boken, men om det finns barn i världen som måste leva i den verklighet som boken skildrar, då är det vår skyldighet att åtminstone känna till den.

Majgull Axelsson är i grunden journalist, och om det är därför det hon skriver har ett sådant flyt när det gäller den språkliga sidan eller inte låter jag vara osagt, men hon behandlar det svenska språket med en oerhörd finess och elegans. Jag är mycket förtjust i de böcker jag har läst av denna författare, men dessvärre är det inga uppiggande roliga saker någon av dom. Så jag borde väl komma med något lite roligare som motvikt, det får nog bli John Irvings "Garp och hans värld". Det är en bok jag kan läsa flera gånger, bara för att jag tycker den är så rolig, eller konstig, eller något sådant.

Solig söndag

Idag har det återigen varit en sådan där underbar dag, ljuvligt varmt och skönt. Det är otroligt när människor är ute på kvällspromenad i shorts och linne i slutet av september. Vi satt på balkongen och njöt av solnedgången över mälaren. Men nu är det väl så här att solnedgångar är vackra var de än beses, men den ni ser här ovanför utspelade sig vid Berghamnsbrygga just ikväll.

Det blev inget kalas i morse, fick aldrig tag i Johan så att jag kunde fråga vilken dag det handlade om. Hade i och för sig kunnat slunkit förbi i vilket fall som i morse, men nu gjorde jag inte det, utan jag tog enligt min nya vana sovmorgon igen, ganska skönt.

En sådan här dag är jag extra tacksam för att jag har det jobb jag har. Det är inte alla som i sin jobbeskrivning har inskrivit att det skall promeneras. Idag var jag och en kvinna som bor hos oss ute och gick i ungefär en timme, och den här människan har kondition. Hon har lite svårt med orden, och när hon talar gör hon det ganska tyst och långsamt. När vi närmade oss hemmet gick hon lite före mig, så vände hon sig om och frågade (läs detta tyst och sakta) -Hääängeeer du meeeed? Jag skrattade lite, och insåg, eller det visste jag redan, att jag har sämre kondition än en 67 åring som har en demenssjukdom. Det är illa. Nu är i och för sig denna kvinna något av en atlet, hon har dansat balett på proffsnivå, och som de flesta vet får de lära sig att slita, och slita hårt.

Nu ska jag ta en dusch och krypa ner och läsa Mankells senaste Wallander. Den är än så länge riktigt bra, men det tycker jag hans böcker allt som oftast är. Skall ge en liten recension när jag läst färdigt.

Sommar, eller?

Idag har varit en riktigt varm dag, det är så att jag undrar om det är höst på gång eller inte, men antagligen kommer den, med all säkerhet förresten, det har den alltid gjort.

Idag har jag varit ledig, med betoning på ledig. Jag sov länge, slösurfade, cyklade och gjorde diverse födelsedagsinköp. Hemtelefonen ringde, och den här gången svarade jag (inte alltid jag gör)
- Nenne
-Hej
-Ja he...
-Du har fått ett sms: Frukost klockan 10.oo Johan.

Eehhe, det tog någon sekund, eller eventuellt två, sen insåg jag att det måste vara kamraten som på detta lite underliga sätt meddelade att det var frukostkalas för Emil. I den familjen bestämde de när barnen var små att det var så idiotiskt med tårt och kakkalas så där traditionellt vid ett-tvåtiden. Vid den tiden sover mången små barn, eller borde i alla fall. En kalasdag ska således barnet vara vaken, och helst glad och lycklig över att få paket och kramar av gratulanter. Men så fungerar inte barn, vill och behöver de sova så finns det inget i världen som kan stoppa det. Detta resulterar i att barnet, eller barnen, för det brukar finnas fler på ett kalas, är gnälliga, trötta och gråter. Så därför tänkte de till "När är barnen som piggast och glada som regel" jo, naturligtvis på morgonen. Så därför instiftades frukostkalasen.

Det är en riktigt trevlig tillställning, med uppdukat frukostbord med diverse godsaker, och framförallt, nybakat bröd. De vuxna serveras gammeldansk (då modern är danska) och barnen äppeljuice. Det hela avslutas med tårta och champagne vid 12.00 tiden då det är dags att sova middag. Nu är barnen stora, men traditionen håller i sig, och tur är väl det. Nu sa Johan dock inte NÄR kalaset är, men jag gissar på imorgon.

Nu ska jag iväg på ett vuxenkalas, och det är minst lika trevligt som ett frukostkalas.

Sånt här som sjukdom av olika slag

Idag är jag glad för att Torsten fick feber av Twinrixsprutan, jag behövde sova, vilket jag oxå gjorde. Jag somnade vid halvett ungefär, och sov oavbrutet till kvart över tio, men jag tror jag behövde det.

Så kontentan av det hela blev att jag inte simmade imorse, men det känns okej, ibland behöver sömn prioriteras framför motion, så är det bara. Hela dagen har varit en sådan där bra dag, när det det mesta känns bra. Cyklat lite hit och dit och handlat och rensat något datorrum.

Vid handlingen träffade jag på Tess, och vi pratade lite om hennes pappa som inte alltid mår så bra i livet. Det är så skruttigt att det är så mycket en äldre människa inte längre är värd. Till exempel finns det i princip ingen verksamhet som riktar sig till äldre med psykisk ohälsa. En yngre människa erbjuds som regel någon form av terapi i kombination med medicin, men till äldre existerar inget sådant, där skrivs det endast ut antidepressiva mediciner. Men ibland kanske det är värt att ta reda på orsaken till varför en människa mår dåligt psykiskt, det kanske är något helt annat som behövs än mediciner, eller någon kombination.

Nu har de varit jättebra, de människorna som tagit hand om pappan, och verkar inte gett upp än, men det är ändå något som fattas, något som är skevt. Idag lever vi så mycket längre, och är inte gamla och förbrukade för att vi kommit upp i 70 års åldern, och då måste vi få en chans att ställa till rätta sådant som inte är bra i livet. Jag tror att alla tjänar på det i slutändan, rent ekonomiskt.

Kräkdag med en syndoming

Jahaja, nä inte blev det av att jag lekte med mina sorterade papper idag inte. Upp och hoppa i ottan och hojjade iväg till de ljuvligt underbara små människorna i familjen Löwinder. Det bjuds alltid på ett eller annat skratt, eller några tänkvärda ord.

Väl framme på arbetet vid strax efter åtta hoppade jag in och assisterade lite, hjälpte några med morgonhygien och frukostintag. Men en stackars man mådde inget vidare, så jag blev vid honom större delen av dagen, med avbrott för en ATP (en arbetsplatsträff som det så käckt heter).
Och tänk att jag aldrig slutar förundra mig över människors oerhörda tafatthet vad det gäller att ta beslut, det är faktiskt fascinerande. Hur som haver blev jag kvar där med den stackars mannen till typ ungefär nu. Har läst Povel Ramels memoarer för honom hela dagen, och jo, till och med då han verkade sova.

Den är faktiskt lite rolig , han är, eller var, ju en ordkonstnär den käre Povel, som egentligen stavar Powel fick jag lära mig, men han var bara glad att det blivit fel i papprena, han tyckte vad jag förstod att Povel var bättre.

Nu skall jag kika på Idol, och sen vila mina fortfarande krampande vader (jag har stretchat och strechat hela dagen, men det verkar inte hjälpa, tror sömn är den bästa lösningen.

Tunga ben

Men idag har det mest varit tungt, och då menar jag tungt som i "tunga saker" (om en massa saker av största vikt).

Att ibland ta lite vätskedrivande när benen känts som stockar i ett par dagar kan va skönt, det som INTE är skönt att då kommer vadkramperna. Det sägs att vätskebrist kan leda till kramper, för att vätskebrist leder till kaliumbrist, och det i sin tur leder till KRAMP.
Så jag hojjade iväg på den ädla rosa springaren imorse för att leverera barnen Löwinder till skolan, därefter flög cykeln fram över höjden till Sara.

Och iväg bar det till simhallen, sen bar det lixom inte längre, simmade på i en typ cirka 52 längder, men det va så tuuungt, och det krampade hela tiden. Så jag försökte utveckla en simstil där jag vinklade upp foten och samtidigt spretade med tårna, det gick så där. Men jag simmade i alla fall"klapp på axeln".

Det va skönt att Sara varvade mig ett par gånger, för då kunde jag sluta simma när hon hade nått 60 längder :-) för då skulle vi "skynda, skynda, skynda" för att hinna till storhandlingen på Cooop. Tog lite längre tid den här gången, men en veckas mat för fyra personer och klara sig på 808 kronor, det är nästan värt en liten golfapplåd "snabba klapp".

Sen skulle jag helst velat inta ryggläge, och lägga upp dom där stockarna som krampade, men icke sa nicke, för nu skulle det sorteras papper på jobbet som kommit tillbaka från revisorn. Men det är ganska skönt nu när det är gjort. Får jag se vad jag tar mig till med de sorterade papprena imorgon "spännande hajmusik"

Kurs i demenssjukdomar

Idag har vi haft utbildningstillfälle två. Det är en kurs om olika demenssjukdomar som Silviahemmet arrangerat. Vi har en jätteduktig tjej som kursledare. Det är ganska fantastiskt vad hjärnan klarar av, och att det faktiskt finns olika ställen i hjärnan som styr olika saker. Undrar hur de har kommit fram till att de olika sakerna finns där de tror att de finns.
Det sägs att vi endast använder 10 % av vår hjärnkapacitet, kanske det är så, men det verkar som rent slöseri, vad är det tänkt att de resterande 90 % skall användas till. Är det så att det är vår backup? För vi vet ju att det är så att om vi fått en skada på hjärnan kan den ibland hitta andra vägar för att klara av det som tidigare låg i den skadade delen.
Bilden har jag lånat från svenskt demenscentrum, som har en bra sida. Svenskt demenscentrum är tänkt att fungera som en samlingspunkt för forskning, utbildning, information om demenssjukdomar. Nu skall jag ta och ta kål på en eller två av de små hjärncellerna med ett glas vin :-)

Prövas