Solig söndag

Idag har det återigen varit en sådan där underbar dag, ljuvligt varmt och skönt. Det är otroligt när människor är ute på kvällspromenad i shorts och linne i slutet av september. Vi satt på balkongen och njöt av solnedgången över mälaren. Men nu är det väl så här att solnedgångar är vackra var de än beses, men den ni ser här ovanför utspelade sig vid Berghamnsbrygga just ikväll.

Det blev inget kalas i morse, fick aldrig tag i Johan så att jag kunde fråga vilken dag det handlade om. Hade i och för sig kunnat slunkit förbi i vilket fall som i morse, men nu gjorde jag inte det, utan jag tog enligt min nya vana sovmorgon igen, ganska skönt.

En sådan här dag är jag extra tacksam för att jag har det jobb jag har. Det är inte alla som i sin jobbeskrivning har inskrivit att det skall promeneras. Idag var jag och en kvinna som bor hos oss ute och gick i ungefär en timme, och den här människan har kondition. Hon har lite svårt med orden, och när hon talar gör hon det ganska tyst och långsamt. När vi närmade oss hemmet gick hon lite före mig, så vände hon sig om och frågade (läs detta tyst och sakta) -Hääängeeer du meeeed? Jag skrattade lite, och insåg, eller det visste jag redan, att jag har sämre kondition än en 67 åring som har en demenssjukdom. Det är illa. Nu är i och för sig denna kvinna något av en atlet, hon har dansat balett på proffsnivå, och som de flesta vet får de lära sig att slita, och slita hårt.

Nu ska jag ta en dusch och krypa ner och läsa Mankells senaste Wallander. Den är än så länge riktigt bra, men det tycker jag hans böcker allt som oftast är. Skall ge en liten recension när jag läst färdigt.