Lussebullar och en del annat smått och gott

Den här julen faller det sig så för flera av oss att saker inte är som dom brukar. Många nära och kära befinner sig annorstädes, en del har lämnat oss för gott,och en del skall sympatistötta nyseparerade kamrater på julafton, och en del fyller 60 år. Därför är det just den här julen så perfekt att göra på lite annat sätt. Vi skall fira Becke som fyller 60 år, med en hejdundrande middag istället. Maten kommer dock att ha något lite juligt över sig, det kommer vara en massa små rätter serverade i på olika tallrikar, närmare bestämt åtta olika tematallrikar om jag minns rätt.

Igår vid kvart över elva hämtade Sara och minsta pågen mig för färd till den stora matvarubutiken, så inhandlade vi en massa ingredienser till saker man kan göra i förväg och stoppa i frysen. Dessutom skulle barnen fixa lite lussebullar inför adventskaffet. Det bakades och lagades och såsades i massor, allt bara flöt på och när vi satte oss att äta vid sexsnåret var allt klart och köket var rent och fint. Tänk att det är så roligt att laga mat och grejja när allt bara fungerar som man tänkt sig.

Bullarna lev jättegoda och glöggen smakade mums!

Adventsljusstakar

Jag tycker mycket om julen, och alla ljus, både elektriska och levande, som lyser så fint. Men ibland känns det lite övermäktigt. Det brukar som regel vara jag som julpyntar och fixar och grejjar inför julen på arbetet, vilket jag gör för att jag tycker det är kul. Men jag glömmer varje år bort vilken TID det tar. Att se till att det finns adventsljusstakar i ca 30 fönster, och kontrollera att de fungerar, vilket det ungefär är hälften som inte gör, tar nästan en hel dag bara det. Att sedan stryka och hänga gardiner i 10 fönster, då är lixom arbetdagen slut för länge sedan. Men skam den som ger sig, nu lyser det så vackert i alla fönster, eller nåja, nästan alla. Slängde ett par stycken stakar som antagligen begått harikiri under sommaren nedpackade i låda, ska inhandla ett par nya i morgon, om jag hinner.

Morgondagen består i att montera och klä tre, eventuellt fyra, granar. Se till att det finns lite belysning utomhus, plocka fram ungefär 4592 tomtar, stryka och lägga på ca 540 juldukar. Däremellan skall jag visst skriva till kvalitetsansvarig i kommunen och lämna några rapporter, men jag tror hon får vänta, julen är viktigare. En sväng till apoteket röda näsan måste oxå hinnas med, de måste ju ha lite glögg att sippa på när det är första advent, och inget vin har de kvar till fredagskvällen och idoltittandet heller.

Så nu ska jag bara byta lite lakan i sängen, och sedan sova så sött tills klockan ringer imorgon bitti.

Hyacinter

Idag var vi på en promenad runt tempeludden, tänk att vi bor så fint ändå. Det blåste lite och var som en dag när vintern precis håller på att ta slut, med den skillnaden att vi faktiskt befinner oss i slutet av november. Vi tog en sväng förbi Lönnlövet, den lilla blomsterbutiken som flickorna från solbacken öppnade i gamla skomakarbostaden (har jag för mig att det var) ,den lilla röda stugan mitt emot allén in till Riddersvik. Där inhandlade jag årets första vita hyacinter, plus en annan liten knöl som jag inte kommer ihåg vad det var, men vita blommor skulle det i alla fall bli.

Det blev inte som jag hade tänkt mig med de små fjädrarna på lampan, så nu tar jag till reservplan b och sätter dit lite virkad spets istället. Sen skall jag bara till lampaffären vid Sveavägen och köpa lite sladd och nya lampfästen så att jag kan dra om elen, sen är även lampan klar. Jag har ju en förkärlek till rött, så jag vill ha röd sladd, en sådan där i tyg, eller vad det är, så där som gamla sladdar såg ut.

Nu skall jag samla lite krafter för att orka med hela helgen som följer, det är min långhelg när jag jobbar 8.00 till 20.00 lördag och söndag.

Vänninor

Jag hakar på den här lite mer positiva trenden med att utbrista "Vad lyckligt lottad jag är som har väninnor" . Tänk om jag inte hade suttit på den där trappan på vid Mommies den där dagen då Ann inte hade lust att vara i skolan, tänk om vi aldrig hade gått ner till stranden istället, då hade jag kanske inte förunnats att lära känna en massa människor som blivit viktiga i mitt liv. Det är ju inte bara en massa fina barn som har tagit plats i hjärtat, det är ju en även en hel hop med systrar, mammor och mormödrar. För att vara riktigt rättvis är det ju en del karlar också, män och pappor och mor/farföräldrar.

Det finns en bok som jag läste redan när jag var liten, men har läst flera gånger sedan dess som heter Pollyanna. Den här boken kom ut redan 1913 och handlar om en liten flicka som blir föräldralös. Hon bor först med sin fattiga pappa och allt är ganska eländigt. En dag får de en stödleverans från kyrkan, och Pollyanna hoppas på att det finns en docka i lådan. Det gör det naturligtvis inte, utan där ligger ett par kryckor. Pollyanna blir då jätteledsen, men då "uppfinner" hennes pappa en lek, vara glad leken. Det hela går ut på att man skall hitta något att vara glad för i eländiga stunder. I detta fallet blir det att de skall vara glada för att de inte HAR användning för kryckorna.

Det hela är lite naivt, men som jag sagt förut, jag tror på att om jag tänker positiva tankar, eller i alla fall inte grottar ner mig i de negativa, så blir jag en gladare människa.

Så idag skall jag inte tycka att det är tråkigt att vissa väninnor finns så långt bort, utan vara glad över att hon finns där hon finns för då kan jag få prata med henne på skype och skratta en massa. Dessutom skall jag vara glad för att hon finns Långtbortistan för då får jag en möjlighet att åka dit och hälsa på.

Nu skall jag haka på syster C2 och tänka organiskt :-) Jag skall ge mig ut på lite fjäderjakt.

Bristvara

I fredags var jag hos Erika på middag och för inspektion av det nya huset. De hade verkligen fått i ordning och hunnit en massa. Det var ett riktigt trivsamt hus, med ett stort härligt kök, kanske inte det mest välplanerade, men det gissar jag att det kommer att bli när Erika väl sätter tänderna i det.

Jag är väl ingen missunnsam människa i det stora hela, men en del unnar jag mer än andra. Erika är en sådan, tycker hon verkligen är värd en massa lycka och lugn och ro och kärlek. Hon har haft ett par tuffa år med företag och privatliv, men nu verkar det vara rejält på gång att vända. Tror den här flytten var en bra även för barnen. Jag fick en tår i ögat när hon berättade att sonen på utvecklingssamtalet hade berättat för fröken "Jag och pappa brukar spela bordsspel, eller det är min styvpappa". Det är nog viktigare än vad man kan tro att kunna få säga att man har en pappa, eller det har han ju ändå, vilket han vet, men en pappa som man kan spela bordsspel med precis som alla anda.

Utöver denna fredagsmiddag känns det som att jag inte har gjort något alls i stort sett. Nu är i alla fall kökssoffan målad, och en del kuddar skapade. Rensade i linneförrådet och insåg att en hel del där passade till kuddfodral. Men sen har jag inte gjort någonting alls, överhuvudtaget. Sovit läääänge på morgonen har jag i och för sig gjort. Jag har ingen som helst energi, det är en riktig bristvara i mitt liv för ögonblicket. Skall göra ett sista tappert ryck och rensa lite bland en del foton/papper/skit.

Jahaja

JA inte har jag gjort något som kan skrivas om direkt. Det lilla nattduksbordet ovanför som en gång tillhörde min mamma när hon var en liten flicka har fått sig en omgång. Nu börjar det nästan bli fånigt med allt det här målandet, men bara lite till så är jag nog klar. Kom på att det var bra att jag inte gjort väggarna än, för då kan jag provhänga bäst jag vill, och sedan behöver ja endast göra hål där det syns.

För övrigt var jag i Åkermyntan och köpte färg igen, trots att jag sagt att jag inte skulle, för sämre service än där kan man knappast få i en färgbutik, om inte.... Ylva är där förstås :-) Vilket hon var, och då får man i alla fall den service man behöver. De borde fundera på att lära tjejen som står där (inte Ylva då) att säga hej till kunderna, och kanske, men bara kanske, kosta på sig ett leende. Om hon dessutom följde med när någon frågar var t ex penslarna finns istället för att lite tafatt peka och säga "De finns därborta" vända sig om och fortsätta dricka sitt kaffe så kanske de skulle sälja något mer också.

Så här ser i alla fall bordet ut nu, och mamma var född 1940, därför fick det bli det årtalet på lådan. Och jag vet att det upplevs som en svordom av vissa, men ser ni vilket hemskt golv! Får se vad jag kan göra åt den saken, förutom att lägga på min nytvättade matta.

Glädje smittar

Nu är jag klar med det lilla bordet, får hoppas att Google översatt rätt nu, man vet ju aldrig, kanske jag skrivit "Du är en skit" eller något istället för det jag ville skriva. Man kan tycka att det är lite klicheaktigt och fånigt att skriva "Glädje smittar" men det SKA vara något fånigt och käckt, eller så där som "Endast de tama fåglarna har en längtan, de vilda flyger". Ni vet sådant där som man skulle skriva i kamraternas Min poesibok. Annars har jag ett favoritcitat av Karl Gustaf Lindstedt, han lär ha sagt "Att skriva brev till sin älskade är som att rita en ostsmörgås när man är hungrig" :-)

För övrigt passar citatet mig, eftersom jag tror att meningen med livet är ganska enkel, att göra andra människor glada. Tror inte man behöver ha en djupare livsfilosofi än så att leva efter. Det kan låta lätt, men det är inte alltid så lätt att leva efter. Nu menar inte jag att jag aldrig bråkar, eller säger lite obehagliga sanningar till nån. Men jag tror på att efter jag har gjort det, bråkat eller sagt obehagliga sanningar eller något sådant, så ingår det i jobbet att se till att den andra blir glad igen, så gott det går.

Ibland kan det räcka med att man efter ett bråk, när man sansat sig lite och fått lite distans, säger till den andra "Jag ber om ursäkt för hur jag sa det där (skrek, fel ordval eller så) men jag står fortfarande för innehållet i det jag sa". Då är min erfarenhet att man ofta kan få till en bra dialog och faktiskt lite kreativt komma fram till något, och att man efter det faktiskt kan ha en ganska bra känsla i kroppen.

För jag tror att det många gånger är hur någon säger en sak som sårar, inte alltid vad de säger. Ofta vet jag att den som är arg på mig har någon poäng, men jag ser svart om den samtidigt t ex skriker att jag är dum i huvudet, eller en jävla imbecill idiot eller något sådant och kanske dessutom pekar med hela handen. Så nog med filosofiska tankar, nu skall jag iväg ner till apoteket Röda Näsan.

inspektion och bord

Nu känns det som jag jobbat dygnet runt en tid, vilket jag nästan har också, belöningen är att när länsstyrelsen var och gjorde sin inspektion i tisdag sa dom att det var det bästa ledningssystem de hade sett "klappar mig lite axeln". Det är alltid kul att få lite beröm när man har slitit med någonting. Naturligtvis fattades det något också, men det var jag beredd på, det hade kommit en ny liten förordning från socialstyrelsen som jag hade missat SOSFS 2008:1, fint namn va! Men det tar jag tag i nästa vecka, för nu är jag LEDIG!

Chefen meddelade i tisdags att hon hade tagit bort mig resten av veckan/helgen, och att vi skulle ses på måndag igen. Det var faktiskt väldigt skönt ska jag säga, jag är ganska trött.

Så nu fick jag chansen att pyssla lite istället. Bordet ovan skall genomgå en transformation, till det bättre hoppas jag. Jag har ju för tillfället snöat in på det här med vitt, och lite chabby chickaktiga. I detta ingår ofta att skriva några väl valda ord på latin, på väggar, tavlor och så då förstås på möbler. Men när jag gick in på Google translate så hade de inte latin som valbart språk, och då kom jag på att det är mycket roligare att översätta till något annat språk, så det fick naturligtvis bli swahili.

Så idag skall jag fixa lite spackel. jag rev ner lite tapet för jag skall måla väggarna, och det behöver spacklas, massor, mer än jag hade tänkt. Sen behöver jag lite mer färg så jag kan måla soffan också. Men jag tar en sak i taget. Det är så skönt att vara ledig så här många dagar, det känns som om jag kan hinna en massa saker som jag vill hinna.