Glädje smittar

Nu är jag klar med det lilla bordet, får hoppas att Google översatt rätt nu, man vet ju aldrig, kanske jag skrivit "Du är en skit" eller något istället för det jag ville skriva. Man kan tycka att det är lite klicheaktigt och fånigt att skriva "Glädje smittar" men det SKA vara något fånigt och käckt, eller så där som "Endast de tama fåglarna har en längtan, de vilda flyger". Ni vet sådant där som man skulle skriva i kamraternas Min poesibok. Annars har jag ett favoritcitat av Karl Gustaf Lindstedt, han lär ha sagt "Att skriva brev till sin älskade är som att rita en ostsmörgås när man är hungrig" :-)

För övrigt passar citatet mig, eftersom jag tror att meningen med livet är ganska enkel, att göra andra människor glada. Tror inte man behöver ha en djupare livsfilosofi än så att leva efter. Det kan låta lätt, men det är inte alltid så lätt att leva efter. Nu menar inte jag att jag aldrig bråkar, eller säger lite obehagliga sanningar till nån. Men jag tror på att efter jag har gjort det, bråkat eller sagt obehagliga sanningar eller något sådant, så ingår det i jobbet att se till att den andra blir glad igen, så gott det går.

Ibland kan det räcka med att man efter ett bråk, när man sansat sig lite och fått lite distans, säger till den andra "Jag ber om ursäkt för hur jag sa det där (skrek, fel ordval eller så) men jag står fortfarande för innehållet i det jag sa". Då är min erfarenhet att man ofta kan få till en bra dialog och faktiskt lite kreativt komma fram till något, och att man efter det faktiskt kan ha en ganska bra känsla i kroppen.

För jag tror att det många gånger är hur någon säger en sak som sårar, inte alltid vad de säger. Ofta vet jag att den som är arg på mig har någon poäng, men jag ser svart om den samtidigt t ex skriker att jag är dum i huvudet, eller en jävla imbecill idiot eller något sådant och kanske dessutom pekar med hela handen. Så nog med filosofiska tankar, nu skall jag iväg ner till apoteket Röda Näsan.