Vänninor

Jag hakar på den här lite mer positiva trenden med att utbrista "Vad lyckligt lottad jag är som har väninnor" . Tänk om jag inte hade suttit på den där trappan på vid Mommies den där dagen då Ann inte hade lust att vara i skolan, tänk om vi aldrig hade gått ner till stranden istället, då hade jag kanske inte förunnats att lära känna en massa människor som blivit viktiga i mitt liv. Det är ju inte bara en massa fina barn som har tagit plats i hjärtat, det är ju en även en hel hop med systrar, mammor och mormödrar. För att vara riktigt rättvis är det ju en del karlar också, män och pappor och mor/farföräldrar.

Det finns en bok som jag läste redan när jag var liten, men har läst flera gånger sedan dess som heter Pollyanna. Den här boken kom ut redan 1913 och handlar om en liten flicka som blir föräldralös. Hon bor först med sin fattiga pappa och allt är ganska eländigt. En dag får de en stödleverans från kyrkan, och Pollyanna hoppas på att det finns en docka i lådan. Det gör det naturligtvis inte, utan där ligger ett par kryckor. Pollyanna blir då jätteledsen, men då "uppfinner" hennes pappa en lek, vara glad leken. Det hela går ut på att man skall hitta något att vara glad för i eländiga stunder. I detta fallet blir det att de skall vara glada för att de inte HAR användning för kryckorna.

Det hela är lite naivt, men som jag sagt förut, jag tror på att om jag tänker positiva tankar, eller i alla fall inte grottar ner mig i de negativa, så blir jag en gladare människa.

Så idag skall jag inte tycka att det är tråkigt att vissa väninnor finns så långt bort, utan vara glad över att hon finns där hon finns för då kan jag få prata med henne på skype och skratta en massa. Dessutom skall jag vara glad för att hon finns Långtbortistan för då får jag en möjlighet att åka dit och hälsa på.

Nu skall jag haka på syster C2 och tänka organiskt :-) Jag skall ge mig ut på lite fjäderjakt.