
Föreställningen avlöpte utan några större incidenter, kvinnan som var med mig gråter floder då hon lyssnar på opera, och det är väl okej och accepterat. Det var bara det att hon började gråta redan när hon såg pianot, och hon gråter inte så tyst. Men folk får väl titta om de vill, och hon får väl för jösse namn gråta om hon vill.
På väg till operan kom plötsligt vaktparaden glidande, det var ganska häftigt, länge sedan jag såg, hon grät förresten då oxå. Det gick inte så bra att ta en bild, för när jag kikade in kameran för att ta kort, då gled mitt sällskap iväg, det fungerar inte att säga vänta till de här människorna, de kan lika gärna gå i alla fall. Det gör i och för sig inget, men de kan inte se konsekvensen av handlingar. Detta innebär bland annat att de sällan flyttar sig för bilar, och det kan ju bli ganska farligt, speciellt inne i staden.
En kvinna berättade att det var just i trafiken hon förstod att det var något som inte stämde med hennes man, han hade plötsligt börjat köra mot rött med motiveringen "Det var inga poliser där i alla fall som såg". Att han sen utsatte både sig själv och andra för fara var inget han reflekterade över. Jag skall inte tala om hur gammal han var, för då deppar vi ihop och undrar om man ska oroa sig för sånt oxå, när folk i vår omgivning kör som tokar (fast det är det väl ingen som gör ;-) )
På jobbet var det några japaner som var på studiebesök, och vi fick en bok om origami och papper till oxå, så nu skall jag försöka mig på att vika, kanske visar jag några alster här så småningom.
Det låter som om dagen avlöpte bra ändå. Trevligt med vaktparad. Har inte heller sett någon på hundra år.
SvaraRaderaJag ser väldigt myckte fram emot att se dina origami-skapelser!! Längtar efter bilder så nu får du börja vika!!
Japaner på studiebesök???
SvaraRaderaDu kommer bli mästare på origami! // Caroline
Jupp, de är väldigt intresserade av vår äldreomsorg, svensk äldrevård, främst då demensvård, är en förebild i japan. De har varit här förut oxå och studiebesökat.
SvaraRadera